N.W.A satte ord på det USA ville sopa under mattan

I Sverige avfärdades hiphop som snack till discorytmer. Det förändrades helt nät Furious Fives The Message kom, delvis på grund av att först då sågs budskapet som socialt medvetet och angeläget. Att en massa tidigare hiphop haft socialt medvetna texter förstod få i ett land där det var otänkbart att festa och dansa till glad musik som handlade om orättvisor, våldsam vardag och misär. Det var själva det metalliska, hårda ljudet som kom med The Message som underströk allvaret.

Förändrade bilden av Los Angeles

Samma hårda ljud kom gång på gång i hiphop efteråt, med Run DMC, Schooly D, Ice-T med flera, men på Straight Outta Compton träffade ljudet som en hagelsalva mot kroppen. Låt efter låt beskrev ett LA som varit fullständigt osynligt, precis som New Yorks ghetton varit osynliga knappt tio år tidigare. Innan N.W.A. var bilden av LA – både i USA och Sverige – den av en bekymmersfri stad med solsken året om. Samtidigt som staden plågats av gängkrig i nära tjugo år, avindustrialisering, crackepidemi i fem år, ­Reaganomics i åtta år. Både Eazy E och MC Ren från N.W.A. hade kopplingar till gänget Crips.

Gängkrig och våldsamheter

Samma år som N.W.A:s debut kom filmen Colors, om kriget mellan Crips och Bloods och några få poliser som inte ville bemöta det med militarisering. Gängen var mycket ett resultat av försök till lokal organisering som urartade i kamp om revir (”crip” sägs vara en förkortning av ”continous revolution in progress”), inte minst i takt med att FBI:s projekt COINTELPRO som i princip kriminaliserade den kamp som fördes av Svarta Panterpartiet, puertoricanska Young Lords, chicanorörelsen Aztlan Nation i framförallt Kalifornien, de ursprungsfolk som organiserade sig i AIM (American Indian Movement). Samma militarisering av polisen ser man i filmen Straight Outta Compton, och nära hälften av den vrede som svämmar över på N.W.A:s skivor och senare soloskivor riktas mot missförhållandena i Los Angeles innerstad och polisbrutaliteten. Egentligen är det som en lång beskrivning av de villkor som lett till explosionen av dagens Black Lives Matter (En rörelse som växte fram efter att 17-årige Trayvon Martin dödats av en vit vakt i Florida).

Militarisering av polisen

Samma vecka som Straight Outta Comptons Sverigepremiär besökte medborgarrättsaktivisten och professorn Angela Davis Stockholm. Även om hon föreläste på en konstskola så ägnades kanske halva tiden åt att prata om polisbrutalitet och fängelsen i USA – militariseringen som skedde i LA i namn av krig mot narkotika är i dag spridd de flesta polisdistrikt. Förutom att prata om estetisk teori så gick hon snabbt till att prata om den konst och kultur som kan negera den värld vi lever i idag genom att peka på en annan. Innan det är möjligt kanske vi behöver konst som får upp våra ögon för just hur smutsig den värld vi lever i idag är. Den enormt appellerande i N.W.A:s musik låg i att de artikulerade allt det USA försökte sopa under mattan, bara genom att rappa om sig själv och verkligheten de såg omkring sig. Som Ice Cube rappade på soloskivan AmeriKKKa’s Most Wanted: ”They say keep em on gangs and drugs/you wanna sweep a nigga like me up under the rug.”

1991 sammanfördes Ice Cube och Angela Davis för ett långt samtal för att försöka överbrygga generationer – de gamla aktivisternas och gängkulturens. Det var ett bra initiativ, men trots bådas radikalism stod de långt ifrån varandra. Nu när N.W.A. är aktuella ett kvartssekel efter sin storhetstid har hiphopen dock gått vidare – och står på barrikaderna tillsammans med Angela och gamla panterveteraner på gatorna i Ferguson, Baltimore, LA och Oakland.

Den här artikeln kommer från Dagens ETC:s digitala lördagstidning.