Hon, och de allra flesta i projektet, kommer från olika inriktningar på Stockholms konstnärliga högskola. Att det blev Backa teater som står som värd beror på att de inblandade var eniga om att det var en teater som stod för det experimentella och nyskapande.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Utforskar hypermedialitet
”A map to get lost” utspelar sig i någon mystisk sagovärld. Ett skevt, fiktivt bysamhälle. Men då de olika uttrycken eller rollerna inom produktionen är varandra likställda så är inte texten, eller därmed berättelsen, ledande som i mer traditionell teater.
– Vi började utforska begreppet hypermedialitet och wikipediastrukturen som ett sätt att organisera material. Som en platt struktur där man kan länka sig vidare och bygga nya sekvenser på ett mer oväntat sätt än att ha en kärna, säger Ruby Nilsson, dramaturg på Södertörns högskola.
Ändå kallar de själva uppsättningen för ett samtidsepos eller en skapelseberättelse.
– Det är inte så mycket tydliga samtidsmarkörer utan ett väldigt abstrakt verk utan linjär story att följa. Men allt sammantaget är på något sätt i sin samtid, säger Sara Fors.
I verket följer man i stället ett antal karaktärer som helt enkelt existerar i den fiktiva världen. Skådespelarna som gestaltar dem har också fått förhålla sig relativt annorlunda till karaktärerna än i mer ortodox teater. Två av dem läser skådespelar-programmet och två läser mimskådespeleri.
– Alla har flera olika roller och är på scenen hela tiden, även om jag har vissa delar där jag bara ligger där helt off. Det skiftar lite vad figurerna gör i världen, men det är hela tiden i samma värld eller by, säger Anna Ladegaard, skådespelarprogrammet, Stockholm.
Annorlunda förhållningssätt
Att vara totalt medverkande i hela processen på ett likställt plan var även det som lockade skådespelarna. Samt det annorlunda förhållningssättet till sina roller.
– Vi utgår inte från en psykologi på samma sätt och texten har inte varit startpunkten. Vi har fått definiera karaktärer och figurer från ett väldigt fysiskt håll, mycket även för att det är en förhöjd värld. Det har snarare handlat om att hitta figurernas tempo och kroppar än att förstå varför de känner på olika sätt, säger Li Molnar Kronlid, som studerar mimskådespeleri i Stockholm.
Som en del av arbetsmetoden har de medvetet producerat mycket mer material än vad som får plats i en vanlig föreställning, så efter premiären så kommer föreställningen att fortsätta att utvecklas och ta sig olika former. Men både på Backa teater och sedan när de spelar den i Stockholm så är en av föreställningarna på hela fyra timmar, och innehåller mer av verket.
– Så snarare än att göra en föreställning har vi försökt skapa en värld där det finns potential att hända massa olika saker, säger Sara Fors.
– Och även möjlighet att omdistribuera eller expandera världen, fortsätter Ruby Nilsson.
Icketraditionellt arbetsätt
Samtliga tio som deltar har på ena eller andra sättet kopplingar till varandra sedan innan.
– Jag tror att vi alla har samlats för att vi vill jobba på ett icke-traditionellt sätt. Kollektivt och med en annan produktionsordning och estetik, säger Johanna Malm, som är enda deltagaren från skådespelar-linjen i Malmö.
Regisserar gör Olof Runsten som läser till regissör i Stockholm. Han var även med och kläckte idén från början.
– Idén från början var nog att förvandla allt i beslut, arbetsprocess och fördelning. Ganska mycket för att utbildningen är rätt hårt strukturerad. Så det är ett sätt att utforska olika arbetssätt innan vi går ut i branschen.
Urpremiär av ”A map to get lost” är den 5 maj. Den spelas sedan fram till den 13 maj, som är den extra-långa föreställningen.
