Musikentusiast som inte ger upp

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Först var jag på Ljuratorget, och en period var jag på Spiralen, berättar Hans Anderson, som sedan 16 år tillbaka huserar med sin butik i källarlokalen på Nygatan. 

Med åren har märkliga instrument från jordens alla hörn funnit sin väg till hans butik. 

– Folk kommer till mig med dem, eftersom det inte är någon annan som köper längre. Ibland köper jag och ibland inte, säger han. 

Gatupiano från England

Det brokiga utbudet har också gjort butiken ryktbar bland musiker, som ibland kommer långväga ifrån. 

– Jag har haft många roliga kunder under åren. Plura brukar komma ner och hälsa på ibland, men det var ett tag sedan nu. Sofia Karlsson och hennes band var inne för en tid sedan. Och i höstas var Roger Pontare här. Han skulle ha julkonsert och var här innan och köpte en tibetansk trumpet och en bombass.

Med så säregna instrument händer det att det blir svårt för Hans Anderson att skiljas från dem. Hans engelska gatupiano är ett exempel. 

– Det är nog hundra år gammalt i alla fall. Det kan till och med vara från 1800-talet, säger Hans Anderson och demonstrerar klenoden, som spelas med en vev. 

Oavsett hur märkliga instrument som hamnar i butiken försöker Hans Anderson alltid lära sig att spela på dem. 

”Hon tyckte jag skulle sluta”

Intresset för musik har Hans Anderson haft med sig sedan uppväxtåren i Lindö. 

– Vi bodde i församlingshemmet där det fanns en tramporgel. Min pappa tyckte att jag skulle lära mig spela, berättar Hans Anderson, som började ta lektioner för kantorn som arbetade där. 

– Men hon sa till mig att hon tyckte jag skulle sluta. Jag är lite ledsen på henne för det. Jag tyckte det var lite elakt att säga så. 

I stället började han ta fiollektioner för en musikprofil i trakten, Kimstad-Kalle. 

– Jag lärde mig Gärdebylåten och Hjärtats saga, men sedan blev det inte så mycket mer. Han var duktig på att spela själv, men någon vidare pedagog var han inte, minns Hans Anderson, som trots det fortsatte med mandolinlektioner för Kimstad-Kalle. 

– Det är egentligen konstigt att jag inte gav upp. Vilka jäkla lärare jag har haft, funderar Hans Andersson, som i alla fall lärde sig hur en pedagog inte ska vara – en erfarenhet han hade god nytta av när han sedermera själv blev gitarrpedagog. 

Han har också undervisat i klarinett, mandolin och körsång. Och utöver det har han, när han haft barn på besök i butiken, med glädje låtit dem provspela på instrumenten och också visat dem och hjälpt dem på traven. 

Numera har han en kollega i butiken, Margareta Gruszka, som ger lektioner i piano och fiol. 

"Det utför för hela branschen"

Själv har Hans Anderson spelat i Berndt Olssons orkester, och också i Norrköpings dragspelsorkester. Och sedan 30 år tillbaka är han organist hos Odd Fellows. 

– Men gitarr är det enda jag har papper på att jag kan spela, säger han. 

Under sina år med butiken har Hans Anderson sett många olika musiktrender avlösa varandra. 

I slutet av 50-talet, när jazzen var populär, ville många spela bleckblåsinstrument. På 70-talet skulle nästan varje hem ha en elorgel, och på 90-talet var det keyboard som gällde. 

– Men i dag går det utför för hela branschen, konstaterar Hans Anderson. 

Några planer på att slå igen butiken har han dock inte – trots att han fyllt 82. 

– Men jag har ju trappat ner i alla fall. Nu har jag bara öppet mellan elva och fem, och stängt på lördagar, säger han.