Men frågan är om någon amerikansk podcast präglas lika mycket av empati som Strangers, som är skapad och producerad av den danska Los Angeles-baserade radioberättaren Lea Thau. Tveklöst är i alla fall att få podcasts överhuvudtaget har en värd som berättar lika intimt om sitt eget kärleks- och känsloliv. Med den utgångspunkten har Lea Thau vunnit en väldig mängd lyssnares kontinuerliga förtroende – med fler än sex miljoner nedladdningar årligen. Men Lea Thau vet att hennes berättargrepp inte passar alla.
– Ibland ligger det på gränsen, säger hon sittandes i soffan hemma i vardagsrummet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Jobbar i sovrummet
Vi befinner oss i Lea Thaus charmiga lilla ”craftsman”-trähus i området Silver Lake i östra LA, där hon bor med sin son, och där hon fortfarande producerar sin podcast i sovrummet. Lea Thau svarar på mina frågor på engelska med dansk brytning, det blir enklare så, Det känns helt i enlighet med Strangers att jag har bjudits in till hennes hem för intervjun, med sovrumsdörren på glänt bakom oss.
Vad är egentligen privat för Lea Thau?
– Jag frågar mig själv det varje dag. När jag gjorde en serie Strangers-avsnitt som jag kallade Love hurts och som handlade om mitt eget kärleksliv, skickade jag dem till några vänner för att få synpunkter. Det första Love hurts-avsnittet var dessutom det första avsnittet av podcasten. Och varje gång jag lade upp ett nytt avsnitt i serien blev jag illamående av hur osäker jag var på om jag gjort rätt.
Anledningen till att Lea Thaus självuttömmande anekdoter om olycklig eller lycklig kärlek inte går över gränsen till navelskåderi är att hon är en av USA:s skickligaste berättare. Hon har coachat både kändisar som Ethan Hawke och företag som Google i konsten att berätta – och vunnit en Peabody Award för sina gärningar. Innan hon fick uppdraget av den LA-baserade public service-radiokanalen KCRW att starta ett eget program (Strangers) drev Lea Thau i tio år den världsberömda podcasten The Moth, tillhörande berättarorganisationen med samma namn i New York, dit hon först flyttade 1996 för att studera litteraturvetenskap. Danmark har hon inga planer på att återvända till, men hon är glad att ha ett skandinaviskt perspektiv i USA och som podcastare. Det bidrar till empatin som präglar Strangers, tror hon.
– Jag börjar mer och mer inse något som jag skäms lite över att erkänna, för det får mig att låta självgod. Utan att vara helt medveten om det tror jag att jag med podcasten länge har varit på något sorts uppdrag att undervisa amerikaner, och visa dem att det finns andra vägar att gå. Det kan ha att göra med känslan jag har av det i USA på många sätt finns en brist på empati.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Empatibrist
I Strangers är Lea Thaus egna berättelser om med- och motgångar lika viktiga som möten med andra, och i samband med ett sådant aktualiserades både det skandinaviska perspektivet och empatibristen i det amerikanska samhället, på ett sätt som kom att politisera Strangers.
– Jag höll på att göra avsnitt om en kvinna som var döende i cancer, vars sjukförsäkring hade löpt ut. Samma vecka beslutade högsta domstolen att slutgiltigt backa Obamacare. När jag hörde det på radion satt jag i bilen och började gråta, vilket jag berättade i nästa Strangers-avsnitt. Det gjorde att jag fick mängder av arga e-mails från konservativa lyssnare. Varför lyssnar de ens på mitt program, tänkte jag. Min dåvarande uppfattning var i stil med att det inte är möjligt att vara konservativ i USA och samtidigt vara en essentiellt god människa.
Som en driven producent valde dock Lea Thau att utnyttja situationen som podcastbränsle, och granskade sina egna fördomar genom att intervjua några av dem som hade skrivit till henne. Men subjektiviteten kommer hon aldrig att släppa, eftersom det är själva motorn i Strangers.
– Många av USA:s största podcasts produceras för radio, och släpps sedan som podcasts, vilket skiljer sig mycket från det jag gör. Då man gör en direkt-podcast har man friheten att säga ”Du har valt att lyssna, jag gör vad jag vill”. Jag vet att mitt förhållningssätt, där de jag intervjuar ofta blir mina vänner, äventyrar det journalistiska värdet i podcasten. Men det gör att berättarvärdet ökar. Strangers är inte en objektiv podcast, och jag har aldrig påstått det.
