– När jag skilde mig träffade jag en massa ensamstående mammor. Vi pratade mycket om könsnormerna i den heterosexuella kärnfamiljen. Mammor blir inte egna individer. De försvinner bort. Vi lever i en tom, bakåtsträvande tid, där moderskapet ska vara så perfekt. Det fanns en präktighet jag inte kunde leva vidare i, berättar Monika Macdonald för ETC.

– Det är viktigt att kunna leva ut sin identitet och sitt moderskap på ett annat sätt. Inte minst för sina barns skull.

Monika Macdonald har följt och fotograferat ett antal frånskilda mödrar, eller ensamma mödrar som lever utanför kärnfamiljsnormen. Kvinnorna är fotograferade hemma hos sig själva, i befintligt ljus och utifrån den känsla varje kvinna ingett. 

– Det är psykologiska bilder som säger något om underliggande känslor, det kanske inte går att ta på, men det finns en historia, och flera bilder i samma bild. 

– Jag har studerat kvinnorna, gjort upp idéskisser. Jag tittar mycket på film och får en bild i huvudet och applicerar den på någon av kvinnorna jag betraktat. Sedan blir det ett samspel mellan mig och kvinnan när vi fotograferar. 

Monika Macdonald vänder sig mot de roller som står till buds för kvinnor, objektifierade kvinnor, perfekta mödrar eller intellektuella feminister.

– Det är så mycket intellektualiserande runt kvinnor. Det finns inte plats för känslor. Det blir en tråkig tillvaro och vi gör oss själva en otjänst. 

– Det är det jag försöker bryta med den här utställningen och boken. Det finns andra kvinnor som kanske inte tillhör någon av grupperna. Dessa kvinnor står för något annat. De lever en friare roll, vågar hoppa på andra tåg.

Hon vill med bilderna öppna upp för en verklighet där det finns både fina och fula känslor, där kvinnor varken är onda eller goda. 

– Det är så många krav idag. Det är ett ängsligt samhälle och det kan finnas en aggressiv ton mellan kvinnor. Vi är inte alltid trevliga mot varandra. När umgicks mycket med kärnfamiljer, så fanns en ständig tävlan mellan mammorna. Vem som gjorde familj bäst. Jag tror inte att det är så mellan pappor. Det blir instängt, vem man kan vara som mamma. 

Boken inleds med ett citat av Aldous Huxley, från Brave new world:

”But I don’t want comfort. I want God, I want poetry, I want real danger, I want freedom, I want goodness, I want sin.”

– Att man vill mycket kan också göra ont. Det kan få oanade konsekvenser. Det är lättare att säga att man inte vill. Man kommer undan, det blir enklare. När man säger att man vill, ställer det andra krav på en själv, på livet. Hur långt är man beredd att gå, var går de egna gränserna? Det är vad det här handlar om.  

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.