När Majvor Wesström var i 40-årsåldern var hon på jakt efter en gammal soffa med hög rygg. Tillsammans med maken Lennart besökte hon sin första auktion. Någon soffa fick hon inte tag på men det blev början på en tillvaro som samlare. Nu driver de antikaffären tillsammans i Kopparberg.

Förutom prylar, böcker, gamla möbler och kläder så är rummen också fyllda av krukväxter. Majvor berättar att hon har svårt att lämna kvar krukväxterna när de tar hand om ett dödsbo.

– Den här har jag haft i tolv år, säger hon och visar en stor växt som har brett ut sig över rummet. En annan har vuxit fast i väggen.

Julstämning

Majvor och Lennart har sysslat med antikviteter i 22 år. De brukar ta hand om dödsbon. Nu för tiden anlitar de andra som tar hand om städningen men tidigare skötte de allt själva.

– Jag minns en gång när vi hade tömt ett hem och städade ur det. I en garderob glimmade det i golvspringorna och där hittade vi en vigselring som hade varit försvunnen i 40 år, berättar Majvor.

Att det snart är jul märks i hela lokalen. I foajen till den gamla banken står en julgran och i taket hänger röda och gröna pappersgirlanger.

– Visst är de fina, de är från 40-talet, säger Majvor.

Hennes stora intresse för gamla prylar och saker märks tydligt i den entusiasm med vilken hon berättar om allt mellan soppterriner och gamla rakblad.

– Det här är paketsnören från 30-talet, säger hon och tar fram en liten förpackning med snören och visar hur de skars till rätt längd med hjälp av rakblad och sedan knöts runt julklapparna.

Hon visar också en vas, som en tidigare ägare omsorgsfullt har lagat med stift. I vasen står havre klätt i glittrande papper.

– Någon har sparat gamla godispapper och kommit på ett sätt att ta vara på det. De har satt det runt havret för att göra ett eget julpynt, säger Majvor.

Samlandet – en livsstil

Själva huset har tidigare varit både bank och post. Majvor och Lennart har haft det i 17 år och på övervåningen har de sin egen bostad.

– Till en början hyrde vi bara en liten lokal där vi hade loppis. Vi hade tänkt sälja av lite saker över sommaren, men den sommaren pågår än, säger Majvor.

Nu har de förstått att de inte kommer att sluta leta efter och samla på saker.

– Det går inte att sluta, det är en livsstil.

Hon berättar att vissa saker som de inte hittar någon plats för uppe i lägenheten får till slut flytta ner i butiken. Och det är inte alltid det är lätt att skiljas från prylar de har fäst sig vid.

– Men ofta känner man att en person passar med en grej. Två, tre gånger på de här åren har det hänt att det har blivit totalt fel och då gör det ont, säger hon.

En kulturskatt

Bakom disken finns en hylla med gamla askar, flaskor och prylar. Majvor tar ner ett litet cigarettpaket, som är över 50 år gammalt, från hyllan och berättar att en man kom in med det för några dagar sedan.

– Ofta kommer människor hit och ger oss saker som de vill ska bevaras och visas upp. De sakerna säljer vi aldrig, säger hon.

Butiken ligger alldeles nedanför skolan och ofta händer det att barn kommer och tittar på saker och stället frågor om vad saker har använts till.

– Det är en kulturskatt och det är roligt att barn intresserar sig, säger Majvor.

Soffan med hög rygg, den som var startskottet för samlandet hittade Majvor och Lennart till slut. Det tog många år men nu står den uppe i lägenheten.

– Vi hittade den häromåret, säger Majvor.