Originalserien House of cards har utan tvekan varit en av Netflixs största framgångssagor. Det hyllade politiska dramat – med Hollywoodtungviktarna Kevin Spacey och Robin Wright i huvudrollerna som ett maktlystet gift par, inbegripna i en kamp om den yttersta makten – har fångat miljoner tittare. Spacey och House of cards utgör också ett exempel på maktförskjutningen från den stora vita duken till den lilla skärmen.
Skådespelaren, som är känd för sin kärlek till teatern, har nått framgång inom båda medierna. År 2000 vann Kevin Spacey sin andra Oscar, då för gestaltningen av en cynisk medelålders man som fått nog av sitt liv i filmen American beauty. För rollen som den kallt beräknande Frank Underwood i House of cards, som nu är inne på sin tredje säsong, har han tagit emot flera tunga priser.
Maktspel, intriger och manipulation är återkommande teman i succéserien. Hans rollfigurs politik fördunklas av otaliga moraliska dilemman, men utanför fiktionen är Kevin Spacey övertygad om vilken sida han står på.
– Jag är demokrat. Jag har alltid varit demokrat och det har jag varit väldigt tydlig med. Jag stödjer min president och folk attackerar mig för det, säger han.
Det är sedan tidigare känt att den 55-årige skådespelaren blev vän med president Bill Clinton innan denne tillträdde sitt ämbete i Vita huset. Efter sju år med Obama-administrationen är Spacey fortfarande en enträgen försvarare av sitt partis politik.
– När man säger något bra eller dåligt om en politiker så kommer halva landet att älska en och den andra halvan att hata en. Det ligger i sakens natur. Det enda folk försöker göra är att dra paralleller mellan fiktiva politiker och de riktiga, men några sådana paralleller finns inte.
”Jag skulle vara frustrerad”
I den tredje säsongen av House of cards ser vi Underwood ta kontroll över Ovala rummet. Men Spacey säger att han själv inte har något större intresse av att ta plats i politikens värld.
– Jag skulle inte vilja ge mig in i politiken, det intresserar mig inte alls. Men jag beundrar arbetet i allmänhetens tjänst. Jag tycker att personer som vill arbeta inom systemet för att försöka göra människors liv bättre är fantastiska.
Skådespelaren uppvisar vissa likheter med sin komplexa rollfigur i House of cards när han uttrycker sin irritation över det rådande politiska läget i USA.
– Jag skulle vara synnerligen frustrerad. Jag gillar att ha mål, att sätta upp mål och att uppnå dem. Det är så svårt att få något gjort . Jag skulle bli galen!
Vad gäller hans eget engagemang i politiska frågor säger Spacey att han försöker att hålla det en bit ifrån sig, trots att Frank Underwood snabbt blivit en karriärsdefinierande roll för honom.
– Folk uppmanar politiker att se upp med vad de säger i mitt sällskap nu! Men så här är det: Jag har inte många vänner som är politiker och som står mig nära. Jag umgås inte med dem regelbundet utan träffar dem i samband med olika tillställningar. Jag har dock en god vän som är politiker, president Clinton, men han är inte bekymrad över vad han säger i min närhet.
Rykten om en fjärde säsong
I House of cards har det komplexa förhållandet mellan Frank och hans fru Claire varit en av de främsta orsakerna till seriens framgångar. Den ständiga maktkampen dem emellan är fängslande. Trots att Frank nått sitt mål att bli USA:s president är hans historia långtifrån över, avslöjar Spacey.
– Frank har mött många hinder på vägen till presidentskapet, men det verkar som att det riktiga arbetet börjar när han uppnått det, säger han och ler.
– Vad vill han åstadkomma? Vilket slags president vill han vara? Och om vi ser till hans förhållande med Claire: Hur ska de här två, som visat att de kan arbeta mästerligt i skuggor och mörka gränder, anpassa sig till att vara ständigt bevakade?
Det här är frågor som succéseriens tittare kommer att ställa sig medan rykten om en fjärde säsong fortsätter att cirkulera.
– Det kommer att bli en intressant – hoppas vi – utveckling av vad det innebär för dem som par. Det är ett svårt arbete, säger Spacey om sitt komplicerade tv-äktenskap.
– Frank är en människa. Det är en av de saker som jag lär mig och som han fortfarande lär sig. Det är delvis därför det är så roligt att gå till jobbet varje dag: vi får bestämma hur mycket av löken vi ska skala av och hur mycket vi ska behålla.
Spacey är diplomatisk när han analyserar sin rollfigur närmare.
– Jag bara kastar mig in i det och ser var jag hamnar, säger han och skrattar.
Han medger att Frank Underwoods moraliska balansgång bidrar till att göra rollfiguren intressant för honom, men att moraliserandet är något han aktar sig för som skådespelare.
– Det är riskfyllt att göra moraliska bedömningar av en rollfigur, för om man gör det så kommer det att märkas. Jag är rädd att jag inte skulle kunna spela Frank med absolut och total ärlighet och sedan låta publiken eller journalisterna göra bedömningen att rollfiguren är på det ena eller andra sättet.
Det har framträtt ett mönster inom modern tv. Antihjälten, och den moraliska dragkamp en sådan rollfigur måste genomgå, har utgjort grunden för framgångsrika serier som Sopranos och, mer nyligen, Breaking Bad. Spacey medger att Frank Underwood är en rollfigur av liknande slag.
– Samtidigt är det svårt att döma en rollfigur och säga att han är så ond, han är så hemsk och så vidare, säger han och betonar att det inte heller är en skådespelares uppgift.
Rollfiguren Frank har inte skytt några medel på sin väg mot presidentposten. Och visst finns det svårigheter med att spela en så komplex och lömsk man, erkänner Spacey.
– Man kan inte spela ond, det är inte något aktivt. Man kan spela ouppsåtlig, man kan spela anledningen till att någon gör som den gör och man kan spela anledningen till att någon försvarar det de gör. Begreppet ”ond” stänger in mig på ett sådant sätt att jag inte kan verka som skådespelare.
Trots att han ibland är svår att porträttera så är Underwood en rollfigur som Spacey tagit sig an på djupet.
– Frank vill lyckas, så jag måste vara på hans sida, säger han.
Bortsett från sin framgång i Hollywood har Spacey visat ett engagemang för teatern som saknar motstycke. Kärleken till scenen fick honom att år 2003 ta över som konstnärlig ledare vid Londons berömda teater Old Vic och ge den dramatiska institutionen ett ordentligt upplyft.
Det ryktas om att skådespelaren, när han så småningom lämnar sin nuvarande position, kommer att efterlämna 20 miljoner pund (drygt 250 miljoner kronor) till Old Vic.
Om sin flytt till den engelska huvudstaden säger Spacey att det bara kändes rätt.
– Jag behövde komma bort och hitta en ny utmaning och jag fick den här chansen precis efter att jag vunnit min Oscar för American Beauty 1999.
Strax därefter bestämde han sig för att satsa sin tid och sina pengar på den ikoniska Londonteatern.
– Jag saknade scenen. Jag är en teaterråtta. Jag ser inte ut som männen på film, säger han och skrattar.
– Jag hade just ägnat tolv år åt att se om jag kunde bygga en karriär som filmskådespelare och det gick bättre än jag någonsin kunde drömma om. Min Oscar var tänkt som en höjdpunkt, men jag blev rädd efter det.
Det var rädslan att bli instängd i Hollywood som med full kraft drev Spacey att återupptäcka sina rötter på scenen.
– Det skrämde mig att jag skulle fortsätta göra samma sak. London kändes som det rätta valet.
Aktuell på tv och i film
Trots att Spacey har nått enorma framgångar med att återupprätta Old Vic som en av Storbritanniens kulturella hörnstenar har han inga planer på att förlänga sin vistelse när jobbet är slutfört.
– Men än har jag mer arbete att göra och en massa pengar att samla in, så att nästa ledare inte behöver ägna lika mycket tid åt insamlingar som jag gjort, säger han och skrattar.
Att Kevin Spacey är en högst aktuell man – både på tv och i film – råder det ingen tvekan om. Förutom House of cards syns han snart på vita duken i rollen som president Nixon i en efterlängtad komedi av Liza Johnson, Elvis & Nixon, som kommer senare i år. Och även om Frank Underwoods kamp för att bli USA:s president må vara över är knappast rollfigurens utveckling det. Inte heller, som det verkar, Spaceys framgångsrika karriär.
