– Min mamma var ensamstående och hade inte råd att betala för att jag skulle kunna gå på dansskola. Men på fritidsgården fick jag möjlighet att lära mig dansa gratis, berättar hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det dröjde inte länge innan en fritidsledare såg hennes talang och tyckte att hon skulle börja hålla egna kurser för yngre.
– Jag hade själv aldrig tagit en enda danslektion innan, men jag prövade att hålla kurser när jag var 14 och sedan dess har jag hållit på, berättar hon.
Enda skolan för hiphopdans
Som 21-åring sökte Pascal och kom in på en ettårig danslinje på Åsa folkhögskola utanför Katrineholm – den enda i Sverige som lärde ut hiphop.
När året var slut lydde hon sina lärares råd och åkte till en skola i New York i ett halvår för att plugga dans, få inspiration och utvecklas vidare.
– Det blev den bästa tiden i hela mitt liv. Jag fick dansa varje dag och utvecklades jättemycket, berättar hon.
Sedan dess åker hon varje år tillbaka till New York för att hämta ny inspiration.
– Det föds ju hela tiden nya stilar och man vill ju fortsätta att utvecklas, säger hon.
Pascal Behnan är just nu mammaledig med sin tio månader gamla dotter, men arbetar i vanliga fall som chef för en klädbutik.
Hon arbetar också på Dansakademin i Norrköping. Där är hon huvudlärare i hiphop och har tio olika grupper med barn och ungdomar, från 7 år och upp till omkring 25 år. Men hon ger också privatlektioner och coachar tävlingsdansare.
– En av de tävlingsgrupper som jag har koreograferat, gruppen DAngerouz, fick representera Sverige i EM i Tjeckien, berättar hon.
Dessutom lär hon ut hiphopdans till ungdomarna på Hageby fritidsgård för att ge alla möjlighet att få dansa, eftersom kurserna är gratis.
– Att se deras glädje och deras utstrålning när de dansar – det är värt så mycket mer. Jag tror det är därför jag har hållit fast vid fritidsgården i så många år, säger hon.
För de ungdomar som verkligen vill satsa vidare på dansen och börja tävla kostar det pengar.
– Men det finns så många grymma dansare som inte har råd att tävla, säger hon.
Tidigare ledde Pascal även tävlingsgrupper på fritidsgården, via en dansfilial som inte längre finns. För att få råd med resor och annat till tävlingarna sålde de grejer på loppis, höll workshopar och gjorde föreställningar.
Årliga resor till New York
I somras tog hon med sig en grupp dansare när hon gjorde sin årliga resa till New York.
– Den här gruppen, Legacy family, började dansa hos mig på fritidsgården när de var 10–12 år. Nu är de yngsta i 18-årsåldern, berättar hon.
Idén att ta ungdomarna till New York föddes förra sommaren.
– Föreståndaren på fritidsgården tyckte att idén var jättebra, så vi gjorde ett projekt, fixade sponsorer och samlade in pengar, berättar hon.
Dansgruppen, som består av 13 ungdomar, anordnade barnkalas och discon, höll egna shower, även i andra städer, för att kunna komma iväg på den två veckor långa resan.
– De fick upplevelser som de aldrig kommer att glömma. De dansade, tog kurser, fick pröva på gatudans och fick se min värld i USA och förstå varför jag åker tillbaka varje sommar, berättar hon.
Tanken är att projektet ska fortsätta och att ungdomarna ska få möjlighet att resa till andra platser och inspireras.
– Jag har sett dem utvecklas
till de dansare de är i dag. Många har tävlat när de var yngre och några gör det fortfararande. Och många av dem vill satsa ännu mer på dansen nu, efter New York-resan. Det är jättekul att höra, säger hon.
"Vill ge något tillbaka"
Men Pascal har också ett annat mål, förutom att skapa duktiga dansare.
– Jag vill skapa ledare. Inte följare, säger hon.
Därför försöker hon även uppmuntra sina elever att bli ledare – precis på samma sätt som hon själv en gång blev peppad och stöttad i att börja leda dans för andra.
– Och jag vill lära ut dans, precis som jag själv fick chansen att göra. Nu vill jag ge tillbaka något till nästa generation, säger hon.
