VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Studerade klassisk gitarr

Robert Svärd har växt upp i Sverige men flyttade med sin familj till Australien som 14-åring. Han lärde sig spela gitarr när han var fyra och växte upp i ett sammanhang där alla kunde spela något instrument. Sedan blev det studier i klassisk gitarr på Sydneys musikkonservatorium och medverkan på en rad olika artisters konserter och plattor – klassisk gitarr såväl som elgitarr.

Men det var först för ett par år sedan som det verkligen lossnade för Robert Svärd, efter att han hade utvecklat sitt flamencospelande under flera års tid.

– Jag lade upp en video på Facebook, sådär som man gör, och skrev att ”den här finns det ännu ingen text till”.

Snart hade videon fått viral spridning i flamencovärlden efter att Alfredo Tejada, som räknas till en av de stora sångarna och textförfattarna i genren hade hört av sig till Robert Svärd och erbjudit sig att både skriva och sjunga in låten. Inte långt därefter satt Robert Svärd i en studio på Grenada och gjorde en skiva tillsammans med musiker som han länge hade sett upp till, bland annat Alfredo Tejada och slagverkaren Fernando Romero, mer känd som ”El Cheyenne”.

Resultatet av mötet, skivan ”Pa’ki Pa’ka”, har snabbt blivit populär. Robert Svärd säger att han har varit noga med att både ta hänsyn till flamencons rötter och sina egna erfarenheter som gitarrist.

– Jag är ju inte spanjor. De flesta andra skulle kanske försöka låta så likt den spanska flamencon som möjligt, men jag ville gärna använda det jag lärt mig genom att spela gitarr i andra sammahang. Jag ville ta hänsyn till traditionen men samtidigt hitta min egen färg, och det är det som många tycker att jag har gjort.

Hur kom det sig att du började med flamenco från början?

– Jag spelade ju klassisk gitarr när jag utbildade mig. Men det man ganska snabbt inser då är att gitarren är ett ungt instrument, och att mycket av de klassiska gitarrkompositionerna är transkriptioner för fiol och piano. Därför går det aldrig riktigt att spela så som kompositören avsåg.

– Sedan har jag alltid älskat rytm, och då är flamencon fantastisk. Gitarrtekniken är långt mer utvecklad än för klassisk gitarr och högerhanden används nästan som ett slagverk. Det är väldigt specifika tekniker, förklarar Robert Svärd.

För honom är flamencon som ett särskilt språk, och de musiker som har lärt sig att spela kommer omedelbart att förstå varandra när de möts, även om de aldrig tidigare har spelat tillsammans.

Vad kommer vi att kunna vänta oss till avslutningskonserten på gitarrfestivalen?

– Jag kommer ju dit med ett helt gäng spanjorer och gör en konsert med dans. Vi kommer framför allt att framföra nyskrivet material. Jag ser oerhört mycket fram emot det.