Om du dricker alkohol måste du förklara att du inte dricker så mycket eller så ofta (vilket ingen någonsin tror på, för de enda som måste förklara det är folk med problem) eller för den delen att du inte firar jul med några barn och därför faktiskt får ta ett glas vin till skinkan. Om du inte dricker måste du förklara att du inte är gravid eller inte har alkoholproblem – eller att du har alkoholproblem, vilket man kanske inte vill slänga fram på en julfest med jobbet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Om du inte har barn måste du förklara att du är infertil eller inte är infertil eller hatar barn eller inte hatar barn. Om du har barn måste du förklara att du ändå tänker vara på jobbet eller att du tänker vara föräldraledig eller att du är hemskt ledsen för att du vabbar igen eller för att ditt barn inte är superplustyst på McDonald’s.
Om du skiter i jul måste du förklara att du inte har en trasig barndom, eller att du har det, eller att du bara inte bryr dig. Om du älskar jul och ger massa paket måste du förklara att du gillar ljus och gemenskap och ger viktiga fina saker och dessutom hjälper organisationer ge fattiga familjer en fin jul.
Om du bor i hyresrätt måste du förklara att nej, du kan inte ”bara spara ihop” till en kontantinsats. Om du bor i bostadsrätt måste du förklara att visst, det är bra med hyresrätter men nu är det så här och du köpte för jättelänge sedan och sedan har du haft tur. (Eller kanske att du älskar att äga, vad vet jag.)
Om du äter kött måste du förklara att ja, du vet hur det ser ut med miljön och djurhållningen men du äter inte så ofta och bara närproducerat och från altruistiska kor. Om du inte äter kött måste du förklara att det går att få i sig protein ändå, och nejdå, det är okej om du äter framför mig.
Om du är tjock måste du förklara att det beror på saker bortom din kontroll, och du tar hand om dig och mår jättebra. Om du är smal måste du förklara att det beror på saker bortom din kontroll, och du tar hand om dig och mår jättebra. Om du är precis exakt normal, ja, du fattar.
Om du äter mediciner för problemen du har, oavsett vilken typ, måste du förklara att nej, det hjälper inte med glutenfri kost eller frisk luft eller vitaminer. Om du väljer att inte äta mediciner måste du förklara att du har läst på och för just dig funkar det faktiskt med glutenfritt eller träning eller solarium.
Om du har stökigt hemma ska du be om ursäkt. Om du har städat hemma ska du be om ursäkt. Om du har inrett, om du inte har inrett, om du har dyra saker, om du har billiga saker.
Om du över huvud taget existerar måste du be om ursäkt för det. För att du använder luft som någon annan kunde ha gjort något bättre med. För att du inte gör allt i din makt för att göra saker lite bättre – eller för att du gör så mycket du bara orkar, och därigenom ger andra människor dåligt samvete.
Alla val du gör, eller alla saker du är, måste försvaras och förklaras, för de blir en bedömning av alla som gör på ett annat sätt. Eller av folk som försöker göra som du men inte är riktigt lika bra. Eller är bättre.
Du är på en och samma gång lite bättre och lite sämre än alla andra, och det är väldigt viktigt att du är medveten om det. Väldigt medveten.
(Kanske ljuger du. Kanske går du genom livet som vore det gågatan där du säger att du redan är medlem i Amnesty för att slippa killen med väst och namnlista. Kanske tittar du åt andra hållet, låtsas enormt upptagen av din telefon.)
Till slut vet man inte ens om man är en vettig människa längre. Om man borde ha dåligt samvete, om man gör tillräckligt, om man gör för mycket, om man skryter, om man borde skryta. Om man ens valt något själv eller om man bara är lurad, stressad, korkad, förvirrad.
Jag funderar på att testa ursäktsfritt 2017. Att bara säga som det är utan att ursäkta. Om någon ifrågasätter kör jag Magdalena Ribbing-svaret: ”Varför i all sin dar undrar du det?” eller går där ifrån. Det går ju ändå inte att försvara sig så att folk blir nöjda. Då kanske det är enklare för alla inblandade att skita i det.
