BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är konstigt att prata om en så gammal bok, men på ett bra sätt, säger hon och skrattar lite.
Lika försynt som distinkt talar hon med låg röst om vad böckerna är för henne.
– När jag skriver försöker jag att hela tiden stanna kvar i den fråga som är upprinnelsen till boken. Det kan vara svårt ibland, smärtsamt, men inte förrän jag fullbordat min fråga så är boken klar. När den är det är det som att jag förvisas från min egen bok, från orden i den, de är inte längre mina.
Varje bok är för henne en fråga som inte får något svar men som hon formulerar och formulerar om intill fulländning. Så vilken fråga är Vegetarianen?
– Ifall det är möjlighet att leva i den här världen som är så fylld av våld, är det möjligt att stå ut med att människan är på samma gång så våldsam och så vacker?
För Yeong-hye i Vegetarianen är svaret nej, hon blir till sist intagen på mentalsjukhus, men frågan fortsätter att dallra i luften ända in i romanens slutscen – vad är friskt? Vad är rimligt att godta?
Utforskar våldet
Våld och skönhet och hur dessa två företeelser kan samsas i samma släkte – den gåtan utforskar Han Kang även i romanen Levande och döda, som också den nyligen kommit ut på svenska. Den är konkret, uppslitande och berättar om verkliga, historiska händelser. Efter att ha bearbetat en rad svåra, existentiella frågor i sina romaner kände Han Kang att hon var tvungen att återvända till sin barndomsstad Kwangju där det 1980 skedde en fruktansvärd massaker på civila som under några veckor deltagit i massprotester mot regimen. Kwangju-massakern är ett nationellt trauma i Sydkorea, men också en mörk, mytisk utgångspunkt för Han Kang som bodde i staden fram tills hon var nio år. Familjen flyttade till Seoul samma år som massakern ägde rum.
– Vi bodde i ett traditionellt hus, en hanok, det var väldigt vackert och blev i mitt minne som en helgedom. Samtidigt som det här fruktansvärda hände på den plats som jag just lämnat och som i mina minnen framstod som ett paradis.
Militären gick in i staden och slaktade tusentals obeväpnade människor skoningslöst och förvägrade i många fall de anhöriga att begrava kropparna i enlighet med koreansk tradition. De döda slängdes i massgravar och inte förrän i mitten av 1990-talet fick familjerna tillbaka sina dödas kroppar och kunde gå igenom de ritualer som kan ge dem ro i livet efter detta.
Levande och döda berättar med en mångfald av röster. En av dem tillhör en osalig ande, en ung pojke som tillsammans med sin bästa vän drogs med i protestmarscherna, mest av nyfikenhet. Han dödades, hans vän som anmälde sig som volontär på medborgarkontoret där liken från de skjutna togs omhand berättar också, fram till sin död. Andra som berättar har överlevt tortyr och övertalas av nitiska forskare att lämna sina vittnesmål och därmed återuppleva smärtan.
Det är skakande läsning, en hudlös skildring av makt och våld, av människans potential till grymhet. Men där fanns också en annan sida.
– Massor av medborgare i Kwangju gjorde allt de kunde för att hjälpa till, de donerade blod till de sårade och skänkte mat till demonstranterna. När jag var barn kunde jag inte förstå hur de här två sidorna av den mänskliga naturen kunde existera sida vid sida.
En avgörande erfarenhet
Det blev en avgörande erfarenhet för henne. En grundläggande gåta som hon återvänder till i bok efter bok.
Han Kang utforskar den där frågan, vad det är att vara människa, genom ett skarpslipat språk och en berättarteknik som låter en mångfald av röster komplicera och osäkra historiernas grundpremisser. Frågorna kvarstår. Men efter det smärtsamma arbetet med Levande och döda ville hon lyfta fram den andra sidan av människan. I sin nya bok som kommer i engelsk översättning till hösten skriver hon i 60 korta prosalyriska stycken om den kärna i människan som är oförstörbar.
– Det handlar om mänsklig värdighet, jag behövde verkligen få skriva om det, säger hon.
