Har tröttnat pa machomän

Emmy Lidgren, Ebba Vikdahl och Lina Ericsson har spelat punk ihop sedan 14-årsåldern. Men i och med att sångerskan Gabriella Schröder kom med för drygt ett år sedan bytte de namn till Matriarkatet och började om. Emmy som tidigare spelat gitarr bytte instrument med Ebba, som spelade trummor. Gabriella fann de genom en annons på nätet.

– Jag hade aldrig sjungit tidigare, men tänkte att jag ville prova på det. Jag minns att Emmy satt med ett formulär och bockade av för- och nackdelar med mig, när jag kom på audition i replokalen, men vi klickade väldigt bra, säger Gabriella Schröder.

Redan innan bandet har hunnit släppa sin första skiva har Matriarkatet haft en uppsjö spelningar runt om i landet, bland annat på popfestivalen Umeå Open och i Stockholm tillsammans med etablerade band som INVSN och Alonzo (sångare från bland andra KSMB).

– För oss var det en jättegrej att få spela ihop med en legend som Michael Alonzo. Hans gitarrist Tony Johansson hade sett oss när vi lirade ihop med INVSN och ringde upp för att fråga om vi ville öppna för dem. Jag hade egentligen andra saker inplanerade och besök från Norrland, men ställde in allt det, säger Emmy Lidgren.

”Uttrycka sina känslor”

Debutalbumet Antiklimax som släpps i oktober har finansierats genom så kallad crowdfunding – bidrag från privatpersoner. För 100 kronor får givaren låtarna i filformat och en 30 minuter lång dokumentär om Matriarkatet. För 200 får en även vinylskivan och för 1 000 allt detta, samt en utekväll med bandet.

– Som tur är har ingen ännu nappat på det. Det skulle ju kunna bli ganska konstigt, säger Emmy Lidgren och skrattar.

Att släppa albumet på vinyl i stället för CD var en självklarhet för skivsamlarna i Matriarkatet.

– En LP är mer av ett konstverk och en kär ägodel. CD-skivor är det inte så många som köper längre och definitivt inget man samlar på, säger Ebba Vikdahl.

Även om medlemmarna i Matriarkatet inte enbart lyssnar på punk, är det för dem en naturgiven musikstil att spela.

– Alltså, man kan uttrycka sina känslor och åsikter i alla musikstilar, men punken är så rätt på. Man kan vara förbannad över orättvisor, utan att det upplevs som något konstigt. Dessutom är det viktigt med kvinnor på scen inom alla genrer. Det finns väldigt få kvinnliga punkband ändå, säger Ebba Vikdahl.

Musik mot machomannen

Samtliga låtar på Matriarkatets kommande album är samhällskritiska och feminismen är ett centralt och återkommande tema. Gabriella Schröder minns bandets första spelning på Gula villan, söder om Stockholm.

– Det kom fram en kille efter giget som sade till mig att det vi gjorde var viktigt. Han hade blivit utstött från sin familj efter att han kommit hem med svartmålade naglar. De tyckte att han var äcklig och ”bögig”. Det är viktigt för människor att inte känna sig ensamma, säger hon.

Perspektivet i låttexterna är ofta ironiskt och utgår från den buffliga mannen som tar plats, på bekostnad av tjejernas utrymme och integritet. I låten Med min penis är syftet att visa på det löjliga i machomannens förhållningssätt till kvinnor. Ett par textrader ur den lyder: ”Daska den i folkmassan, så bildas en väg, till de frälstas land, så som Moses skingrade hav, med ett fast grepp om sin stav”.

– När jag är ute på krogen kan jag bli väldigt arg över män som tror det är okej att tafsa och ta på mig. De tycks anta att det bara är att ta för sig, men det är inte okej för mig att knuffa undan en sådan person. Då är det plötsligt misshandel, säger Emmy Lidgren.