På den 20 minuter långa resan mellan Kungsträdgården och Husby hinner ett modernt grekiskt drama spelas upp. Genom mobilen följer publiken Haimons sökande efter sin älskade Antigone i underjorden. Antigone som har varit för kaxig har blivit förvisad till spökstationen Kymlinge mellan Hallonbergen och Kista. Det är den tredje delen i regissören Rebecca Forsbergs trilogi Antigone i Husby.

Nästan framme vid blå linje11:s slutstation Akalla går publiken av. Eller är Akallalinjens första station?

– Just den frågan ställde en av tjejerna som jag arbetade med för några år sedan, berättar Rebecca.

Det är så hon jobbar, med att ställa frågor till Husbybor och inkludera dem i sina föreställningar. 

Vill knyta ihop Kista och Husby

Rebecca Forsberg sitter på café Yas i Husby centrum med dator och kalender framför sig. Hon har precis avslutat ett möte om höstens föreställningar. Egentligen har hon ett kontor på Stockholms universitet i Kista, men det blir oftare arbete här vid cafébordet. Och här utanför, på torget, börjar första delen i Antigone i Husby – Antigones dagbok.

– Antigone är borta men hennes dagbok finns kvar. Föreställningen är som en radioteater som man lyssnar på i mobilen samtidigt som man går runt i Husby, förklarar Rebecca.

Uppdraget hon från början fick av Kista science city vara att göra teater om deras världsledande teknikforskning. Kanske såg de framför sig en lunchteater för de som jobbar i Kista, med föreställningar om populärvetenskap. Rebecca ville annorlunda. Hon såg det som en chans att knyta ihop Kista och Husby och de olika världar som finns där.

– Trots att det bara är fem minuter mellan områdena upplevs det som väldigt långt. Här i Husby finns människor från hela världen som har oerhört intressanta historier. Där i Kista finns företag, forskning och teknik.

Så hon sökte upp kvinnoföreningar, ungdomsgrupper, kulturföreningar. Och lyssnade på de som bor i Husby.  

– Som konstnär måste man vara som ett stort öra. Det bästa är att blanda amatörer och proffs i teatern, på så sätt blir man både lokal och global och intressant för människor utanför området. Om folk kommer hit och ser en föreställning som Husbyborna är stolta över och har varit med och skapat – ja då får de som kommer från innerstaden en annan bild av området än den de läser i tidningen, menar Rebecca.

Historierna påminde om Antigone

Tillsammans med Stockholms Universitet satte de igång projekt som utforskade platser och berättande med hjälp av mobiltelefoner. Till exempel fick ungdomar fotografera sina favoritplatser i området. Berättelserna Rebecca fick höra handlade om osynliga murar, om vad man har rätt att göra och om känslan av att inte bli lyssnad på. Historierna förde Rebeccas tankar till Sofokles antika drama Antigone. Om tjejen som står upp mot kungen när han bara vill tillåta henne att begrava en av sina två döda bröder. ”Alla människor har ett värde”, menar Antigone. För det döms hon till döden.

– Det här var före kravallerna 2013. Men de hände ju inte hipp som happ. Det var en process som hade hållit på under en lång tid. I Antigone finns en scen där bilar bränns, men vi gjorde den 2010, säger Rebecca.

Vem som helst som har en smartphone kan ladda ner pjäserna som appar gratis. Sedan är det bara att åka med tunnelbanan, eller gå runt i Husby och guidas runt, när som helst. Under tunnelbaneredan får man svara på frågor, som ”Varför brann det i Husby 2013?” och ”Hur skapas förändring?” Rats teater ordnar också organiserade föreställningar, bland annat nästa fredag den 27 juni.

”Teknik kan bryta murar”

Rebecca ser tekniken som ett sätt att inkludera fler i teatern och öppna upp de slutna teaterrummen med sina oskrivna regler. En demokratifråga, menar hon. 

– Vi jobbar med teknik som ett sätt för att bryta ner murar. De murar som gör att man upplever att man inte har tillgång till teaterns rum. Om man inte får teater när man är liten, hittar man inte dit som vuxen heller. Man börjar inte helt plötsligt att se teater för att man har fyllt 30, säger hon.

Därför har Rats jobbat mycket bara med att få barn och ungdomar att komma. Genom att till exempel ha öppet hus och kurser där barn lär sig bygga sina egna datorspel.

Street Gäris är hoppet

Upplevelsen av att teatern är instängd har varit tydlig när Rats har spelat den andra delen i trilogin – På min gata – som är en traditionell föreställning.

– Då har folk inte vågat komma in. De har stått utanför, tryckta mot fönstren på Husby Träff för att se vad som händer, säger Rebecca.

Så under föreställningen de hade på festivalen En dag för Husby den 24 maj riktade de högtalare ut mot torget. Så att alla kunde följa vad som hände där inne på scenen. Lokalen blev knökfull, berättar Rebecca. 

– På min gata handlar om Husbymammornas känslor under kravallerna. Jag har pratat med kvinnoföreningar där mammor beskriver känslan av att komma från ett krigsdrabbat land hit, där allt ska vara tryggt. Och så händer kravallerna, katastrofen, med polisbrutaliteten den medförde. Samtidigt blir deras barn som är uppväxta i Sverige stoppade i tunnelbanan och blir frågade var de kommer ifrån. Media skildrade de frustrerade killarnas situation. Jag ville bredda bilden och berätta den ur föräldrarnas perspektiv, säger Rebecca.

Hur går det då för Haimon och Antigone där nere i underjorden? Bra, lyckligtvis. När Antigone hör sina systrars röster, spelade av medlemmar i StreetGäris, får hon livskraften tillbaka.

– För mig symboliserar de hoppet. Det var så jag kände när StreetGäris startade. Ett tag innan hade jag tappat motivationen. Sex år hade jag arbetat med att inkludera människor och förändra bilden av Husby – och så förstördes det med de där fyra nätterna av kravaller. Jag funderade över varför jag vill göra teater här när det folk här vill ha är jobb. Men Street Gäris pekade på möjligheter och gav mig kraften tillbaka, säger Rebecca.

Det är också medlemmar i StreetGäris som möter den som åker med på en av de organiserade föreställningarna som då och då ordnas, som på fredag. De spelar den grekiska talkören som både läser upp Sofokles ”Världen är full av underverk” och publikens egna svar på de frågor som ställs under tunnelbaneföreställningen. 

– Det har varit bland det mest populära – att få veta vad ens granne tänker, säger Rebecca Forsberg.