– För att ta ner det på jorden tänker jag att jag tar mig an rollen som Elin på precis samma sätt som vilket jobb som helst. Att jobba mig in i det, ju mer man arbetar ju mer naturligt känns det. Men det är klart att det är stissigt, alla har ju en referens till filmen och kan replikerna. Men jag tror att man kan arbeta sig fram till någon slags lugn.

Du var fem år när filmen hade premiär -98, vad har du själv för relation till berättelsen?

– Haha, jag såg den inte när den hade premiär. Då hade mina föräldrar dött. Men jag såg den när jag var typ 13 första gången. Jag minns att jag hyrde den i en videobutik och jag blev helt golvad av den. Den är så fulländad på något sätt. Det är så mycket igenkänning, klockrena karaktärer och en fantastisk berättelse.

Vilka skillnader finns det mellan pjäsen och filmen?

– Pjäsen är lite mer komprimerad. Jag tror att berättelsen är lite mer pang på. Min uppfattning är att den har bantats ner till kärnan lite snabbare. Men allt är kvar. Grundberättelsen och väldigt mycket repliker och karaktärer. Jag tror att det kommer att bli en jävla ride, pjäsen går lite fortare än filmen.

– Jag har tänkt mycket om pjäsen fortfarande känns aktuell, om det är ett ämne som ungdomar idag kan relatera till och känna igen sig i. Men när artisten Darin kom ut som homosexuell för några dagar sedan insåg jag att det inte har hänt så mycket sedan filmen kom. Att han ska behöva komma ut säger allt. Det är helt sjukt.