– Vi vill arrangera en klubb där ljud och ljus verkligen spelar en viktig roll. Att livemusiken hamnar i rampljuset på det här sättet har inte funnits i Örebro tidigare. Nu blir det så som vill själva skulle vilja ha det, säger Mikael Lehikoinen.
Först ut på Klubb Monos scen är Frida Hyvönen, som är aktuell med sitt första album på svenska, Kvinnor och barn. Hon spelar på Klubb Mono den elfte februari. Senast Frida stod på scen i Örebro var 2008. Men redan 2005 spelade hon här för en ung publik som då satt på golvet. Den här gången blir det annat.
– Jag själv har nog ganska samma inställning som då, men det har blivit större ställen att spela på. Min publik har alltid haft ett brett åldersspann och det känns jätteroligt att komma tillbaka till Örebro, dessutom bor två av mina bästa kompisar där, säger hon.
”Några gamla hits blir det inte”
Förutom Frida kommer publiken att få möta Amanda Lindgren och Linnea Olsson, två musiker som även medverkar på skivan.
– När jag gjorde albumet ville jag göra den så att den gick att göra live, avskalad och personlig. Vi kommer bara att spela skivan, bara ny musik. Några gamla hits blir det inte.
Frida märker stor skillnad på publiken nu när hon sjunger på svenska.
– Jag ser ju att publiken hänger med och att det är lättbegripligare nu. Det går snabbare att ta in texterna och det märker jag tydligt när jag spelar live. Det kan vara spänningen i luften eller ett fniss på rätt ställe som visar det.
Hon vill berätta en historia och varje alster är som en egen liten novell eller roman, något Frida själv inte tror är speciellt ovanligt.
– Det är ju egentligen något traditionellt som du även hittar i gamla visor. Jag gör mycket på intuition och det jag vill. Men jag är nog stöpt i en ganska klassisk form och inte konventionell på något vis.
”Jag tar allt med en nypa salt”
Frida Hyvönen är en artist som går hem hos både publik och kritiker, något hon är glad för, men inte får hybris över. Hon är till exempel nominerad till Årets pop och Årets textförfattare i indiemusikens eget pris Manifest.
– Jag tar allt med en nypa salt, allt beröm är naturligtvis bra. Det är samma sak när det gäller nomineringar i olika musiktävlingar. Fast jag tycker inte att det går att tävla i musik och jag förväntar mig inget. Men jag har fått mycket uppmärksamhet kring mitt sätt att skriva texter.
Förutom fokus på livemusik på konserthuset i morgon, vill Klubb mono erbjuda något mer.
– Från början tänkte vi oss en renodlad konsert, men vi ville få in mer klubbkänsla, säger Niclas Jonsson.
Därför blir det snacks, utställningar, vinyl- och merchförsäljning och dj förutom kvällens huvudakt.
– Här ska man kunna vara hela kvällen och hänga med andra sköna människor som också vill njuta av musik, men slippa krogmiljön, säger Mikael.
Klubb Mono har som plan att fortsätta även under hösten och redan nu har man börjat titta på en eventuell repertoar.
– Vi tror att vi är helt rätt ute och vi har definitivt nischat oss mot indiemusiken. Nu tar vi sikte mot det alternativa, oberoende och äkta, säger Niclas.
Men det gäller att vara ute i god tid.
– Drömmen vore ju så klart Tallest man on Earth, Säkert, Bob Hund och Peter Bjorn and John. Det finns så mycket bra svensk indiemusik. Men vi tycker att vårens utbud är alldeles utmärkt, avslutar Mikael.
