Vid riksmötets öppnande i höstas tågade flera sverigedemokrater in i Storkyrkan iklädda folkdräkt. Inget fel i det, säger Sara Parkman, ena halvan av folkmusikduon Sara & Samantha.
– De får väl ha folkdräkt som alla andra, säger Sara Parkman.
– Synd bara att en av dem hade satt på sig byxorna bak och fram så att han hade som en liten bajslucka där bak, säger Samantha Ohlanders.
Sverigedemokraterna vill gärna lägga beslag på de svenska traditionerna, men byxexemplet visar att det finns kunskapsluckor, menar den fiolspelande duon.
– De vill gärna framstå som någon sorts kulturbevarare, men sättet de gör det på landar lätt i ett sorts hån mot hela folkkulturen, säger Samantha Ohlanders.
Musik med humor
Sara Parkman och Samantha Ohlanders anses tillhöra toppskiktet bland svenska folkmusiker. De beskriver sig själva som antinationalistiska och feministiska och tar sitt värv att bevara, utveckla och föra ut folkmusiken på största allvar – men med en stor portion humor. De driver gärna med folks cementerade fördomar om ”töntig” folkmusik och mossiga traditioner.
– Att skämta om fördomarna gör det möjligt att verka i rum där folkmusiken kanske inte är en självklar del och det får folk att lyssna. Vi spelar bra, det är vårt yrke, så vi skämtar om något som för oss är på fullaste allvar, säger Sara Parkman.
– Skämt med mycket kärlek, fyller Samantha Ohlanders i.
Hyllar förnyelsen
De respekterar traditionerna, vars rötter sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden än nationalismen och nationalromantiken, och hyllar samtidigt förnyelsen som håller arvet levande. Och konstaterar att längtan efter ”fet musik ” är evig.
– Det bästa med folkmusiken är att den inte är dammig och förlegad utan ständigt förnyas, säger Samantha Ohlanders.
– Det är också en genre som alltfler får upp ögonen för och som tar plats i fler och fler rum, och så måste det vara för att den ska leva vidare och fortsätta vara relevant, säger Sara Parkman.
En utveckling som duons flitiga turnerande och samarbeten med andra artister bidrar till.
Spelmän med blodsband
Sara Parkman har till exempel synts på scenen med rapp-artisten Silvana Imam och Samantha Ohlanders har varit med i svensk-uruguayanska bandet Den Nya Alliansen.
Men mest har de turnerat med sin egen ”En Folkmusikalisk Shåw” som de beskriver som ”en upplysande resa genom folkmusikens spexiga historia”.
– Vi har alltid försökt lyfta fram andra berättelser än de gängse i vår musik och våra mellansnack, som kvinnliga folkmusiker till exempel. Folkmusikhistorien skrivs och har skrivits av en gubbdyrkande liten grupp som diggar gamla spelemän, sådana som man helst ska ha blodsband till, säger Samantha Ohlanders.
Vill lyfta fram kvinnorna
De vill lyfta istället fram alla suveräna kvinnor som spelat och sjungit genom århundradena, men som av någon mystisk anledning inte fått plats i folkmusikhistorien.
– En historia som skrivits av män för andra män, säger de.
Och publiken är blandad. Duon har spelat på allt från queerbarer i Paris och feministfestival i Belgrad till församlingshem och länsmuseum. Snart intar de scenen på ETC:s första maj-fest.
Vad tänker ni bjuda på då?
– Det har vi inte bestämt än, kanske blir det en nidvisa om Bert Karlsson och hans business som vi har skrivit, funderar Sara Parkman.
– Vi har två huvudspår – dels traditionell folkmusik men också vad vi kallar samtidshits som är mer politiska, vi får se vad det blir, avslutar Samantha Ohlanders.
Köp biljett till 1 maj-festen!
Mer info om evenemanget + biljettkassa hittar du här.
