Pjäsen ”Strålande, Miss Foster!” berättar den sanna historien om Florence Foster Jenkins. Societetsdamen i New York som blev världsberömd för sin falsksång under början av 1900-talet. Förra året kom filmen om henne med Meryl Streep och Hugh Grant i huvudrollerna. Nu tar hon sig an Spira genom Calle Norléns färska översättning av pjäsen om hennes karriär.
”Rollen är som en present”
Till skillnad från filmen fokuserar pjäsen framför allt på Foster Jenkins karriär – och hennes relation till pianisten Cosmé McMoon. Det är även pianisten, gestaltad av Mathias Lithner, som är berättare i pjäsen. Vi får se hur de två finner varandra trots att han till en början förfasas över hennes sång.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
– Jag tycker att den här rollen är som en present. Jag kan inte tänka mig någon skådespelerska som inte kan tycka att det är roligt att göra den här rollen, säger Vera Veljovic.
Det har varit en utmaning för henne att ta sig an karaktären. Florence Foster Jenkins försökte trots allt sjunga korrekt även om hon sällan lyckades. Samtidigt gav hon sig på några av de svåraste operastycken som har skrivits. Det har gjort att Vera Veljovic själv har tvingats ta sånglektioner för att lära sig sjunga rätt – bara för att sedan skruva till det för att låta mer som Foster Jenkins.
– Jag vet inte om jag är en bättre sångerska än henne. Florence låg ganska hyfsat nära ibland och där ligger svårigheten. Jag kan tänka mig att alla kan sjunga falskt men här ska man ta i från tårna och skrika ut.
Det svenska namnet på pjäsen blir en elak ordlek. Veljovic konstaterar att många redan har kommit fram och reagerat på hur Spira vågar kalla sångerskan för ett missfoster.
Vågade leva sin dröm
Till en början tyckte hon att ord-leken kunde vara passande sett till Foster Jenkins totala oförmåga att se sina egna brister. Men efterhand har hon börjat ogilla att namnet uppfattas så. Som det ofta är har hon förälskat sig i karaktären. Den falsksjungande societetsdamen var trots allt en varmhjärtad äldre kvinna som följde sin dröm. Hon var givmild och betydde mycket för musiklivet i hennes hemtrakter när det begav sig. Och där någonstans finns också pjäsens styrka, konstaterar Veljovic. Även om det är en komedi så väcker den tankar och skapar känslor kring kvinnan som vågar försöka.
– Jag tror att det är beundran för någon som faktiskt vågade leva ut sin dröm helt och hållet. Det är en modig kvinna som har bestämt sig att göra det till varje pris. Samtidigt är hon inte någon som går över lik för att uppnå det. Hon är väldigt snäll och generös i det hela. Att hon saknar talang och omdöme är en annan sak, säger Vera Veljovic.
Pjäsen har premiär i Jönköping på måndag eftermiddag och kommer med några kortare uppehåll att spelas på Spira fram till och med den 5 januari.
