– Hur länge tror du det dröjer innan vi ser en könsfördelning på 50/50 när det gäller gatunamnen?
– Det borde inte dröja alltför länge.
Så svarade den dåvarande ordföranden i byggnadsnämnden, Hanna Ljung (C), i Sveriges Radio P4 år 2013. Repliksskiftet föregicks av att Hanna Ljung påtalade vikten av att öka antalet gator med kvinnonamn och beskrev hur genusperspektivet har tagit allt större plats i byggnadsnämndens arbete. Tre år senare låter resultatet av det “omfattande jämställdhetsarbetet” fortfarande vänta på sig.
Sedan Hanna Ljungs löfte i januari 2013 om fler kvinnliga gatunamn har 22 nya namn antagits för gator, torg och kvarter i Örebro. Av dessa är samtliga neutrala, alltså icke-personnamn, förutom ett. Och det är manligt. När den nya gatan vid det före detta pappersbruksområdet skulle döpas år 2015 föll valet på Björkmansgatan, efter Gunnar Björkman som var verkställande direktör på Örebro Pappersbruk under mitten av 1900-talet.
”Namntorka”
Hanna Ljung har i dag lämnat byggnadsnämnden för samhällsbyggnadsnämnden och landsbygdsnämnden, men hennes förklaring till varför det fortfarande ser ut så här – är att det råder namntorka.
– Man använder ofta neutrala namn som har någon lokal förankring, det är lättare än att hitta personer som har kopplingar till de gator som döps. Det är svårt för namnkommittén att hitta namn när staden växer så snabbt.
Men måste man inte aktivt välja kvinnliga personnamn för att förbättra balansen?
– Jo, om man tycker balans är det viktigaste. Jag tycker det viktigaste är att det är passande namn på gatorna. Och för mig är Erikgatan eller Kallegatan lika neutrala som Vagngatan. Men när man tydligt döper efter enskilda personer så måste vi bli bättre på att lyfta framstående kvinnor. Men vi har heller inte lika många historiska kvinnor som historiska män, säger Hanna Ljung (C).
När nya gator och kvarter ska döpas är det en tjänstemannakommitté som tar fram namnförslagen. Det finns inga direktiv om att förslagen bör utformas utifrån ett genusperspektiv utan man tar oftast hänsyn till helt andra aspekter, berättar Eva Fransson som är med i namnkommittén.
– Vi brukar tänka på om det finns något lokalt som kan utgöra grunden för ett tema, det kan vara något historiskt eller liknande. I norra Ormesta har vi exempelvis valt att låta sjöfåglar namnge kvarteren medan gatorna har fått namn efter gårdar som vi har hittat på gamla kartor, säger hon och fortsätter:
– På 90-talet fick gator i Mellringe namn efter kvinnliga författare och runt 2010 fick kvarteren nära universitetet i Ormesta namn efter pigor som hade arbetat i området. Men personnamn är inte lika vanliga längre, man går alltmer ifrån det.
Nadja Awad är ordförande för föreningen Örebro Rättighetscenter som arbetar för att motverka diskriminering i alla dess former. Hon säger att tendensen att man alltmer går mot könsneutrala namn när man döper gator på ett sätt är bra, men att det också gör att problemet kvarstår.
– Man försöker skifta fokus när man gör den prioriteringen. Den viktiga diskussionen som måste föras är ju hur det kan ha blivit så här. Män har värderats högre historiskt och övervikten av mansklingande gatunamn förändras ju inte när de namn som tillkommer är könsneutrala, säger hon och fortsätter:
– Problemet med överrepresentationen av män, både när det gäller gatunamn såväl som porträttstatyer, är att stadsmiljön inte är representativ för hela befolkningen. Alla medborgare har rätt att kunna identifiera sig i det gemensamma rummet.
Beslutet om vilka gatunamn som ska antas ligger ytterst i politikernas händer. Sedan 2014 är det Carina Toro Hartman (S) som är ordförande i byggnadsnämnden. Hon blir jätteförvånad när hon får höra hur gatunamnsfördelningen ser ut.
– Oj! Detta kände jag inte till, det är inte alls bra, säger hon.
I Göteborg beslöt politikerna år 2014 att minst hälften av alla nya personnamn på gator ska vara kvinnliga. Borde vi göra samma sak här?
– Det kan vi absolut göra. Vi kan ge direktiv till namnkommittén om det. Jag ska absolut driva den frågan, det är jätteviktigt med jämn balans och vi måste definitivt rätta till den stora snedfördelningen, säger Carina Toro Hartman (S).
Katarina Taikons väg
Efter författaren och medborgarrättskämpen Katarina Taikon (1932–1935), mest känd för sin barn- och ungdomsbokserie om Katitzi och även aktiv samhällsdebattör i frågan om de svenska romernas rättigheter.
Cajsa Warggatan
Efter författaren Cajsa Warg (1703–1769) vars hushållsbok “Hjälpreda i hushållningen för unga fruntimmer” med sina recept, instruktioner för växtfärgning och huskurer för boskapssjukdomar, kom bli en av de mest inflytelserika kokböckerna under 1700- och 1800-talet.
Hanna Lindbergs allé
Efter politikern och entreprenören Hanna Lindberg (1865–1951) som var den första kvinnan i kommunfullmäktige i Örebro, och även en av de första valda kvinnliga politikerna i Sverige. Förutom att vara feminist och aktivt driva frågan om kvinnlig rösträtt, öppnade hon också sin egen hattbutik och sedermera även en hattfabrik.
Wilhelminagatan
Efter konstnären Wilhelmina Lagerholm (1826–1912) som öppnade sin egen fotografateljé i Örebro 1862 och därmed blev en av Sveriges första yrkesverksamma kvinnliga fotografer.
Sofia Gumælius gränd
Efter Sofia Gumaelius (1840–1915), en av Sveriges första och mest framgångsrika affärskvinnor. Startade en annonsbyrå såväl som ett aktiebolag som sålde boktryckerimaskiner. Som marknadsförare var hon känd för att förespråka sanningsenlighet i reklamen. Var också med och startade Kvinnoklubben, en förening för yrkesarbetande kvinnor.
Amalia Östenssons gata
Efter affärskvinnan Amalia Östensson (1855–1933) som även gick under smeknamnet “Malla”. Ägarinna till fastigheten Fabriksgatan 5 och grundare av Örebros handskmagasin.
