BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
En debut som gått mer obemärkt förbi men som är lika egensinnig är Erika Bernalts Bluebird om en ung kvinna som växer upp i en miljö som är lika hedonistisk som den som Tone Schunnesson skildrar men som längtar bort, till ett inrutat kontorsliv i staden. Det är relativt vanligt med litterära skildringar av barn som drabbas av vuxnas frigörelseprojekt, men Erika Bernalts absurdistiska berättelse om livet på en hippie-ö där svensk skärgård och tropisk regnskog tycks existera sida vid sida och där den icke namngivna staden trafikeras av flygande bilar har få likheter med den socialrealism som brukar användas i dylika framställningar.
Uppväxt och olika sätt att vara flicka stod också i centrum i Linda Boströms Knausgårds tunna men täta Välkommen till Amerika som blev Augustprisnominerad. Liksom hennes tidigare Helioskatastrofen handlar Välkommen till Amerika om ovilja och oförmåga att göra flickskap rätt. Helioskatastrofen använde sig av den antika myten om krigargudinnan Athena som föddes genom sin faders huvud. Välkommen till Amerika handlar om en flicka som i övertygelsen om att ha dödat sin far går in en kompakt tystnad som gräver en mörk grop i det "ljusa" liv som modern, en varelse av ljus, kämpar för att upprätthålla för sig och sina barn.
Två böcker som skickligt blandade essä och autofiktion (och därmed lekte med den förstnämndas höga status och den misstänksamhet som omgärdar den sistnämnda, åtminstone när den produceras av kvinnor) är Chris Kraus I love Dick och Maggie Nelsons Argonauterna som båda gavs ut på svenska av Modernista. I love Dick är en humoristisk och skamlös skildring av erotisk besatthet sammanvävd med resonemang kring konst och filosofi och Argonauterna är berättelsen om familjebildning och föräldraskap i relation till ett queerfeministiskt ramverk.
Under 2016 har förlaget Ellerströms fortsatt med sin utgivning av en Frankrikes mest framträdande moderna författare, Marguerite Duras. Kärleken, som översatts till svenska av Athena Farrokhzad och Olivia Iso, är en av hennes mest fragmentariska och svårgenomträngliga men också en av hennes vackraste, där hon med sitt poetiska, precisa språk manar fram bilden av tre ensamma människor som rör sig vid det glittrande hav som har en så framträdande plats i flera av Duras romaner och som både stänger in och utgör ett löfte om frihet.
Bland nyutgivningarna finns Charlotte Brontës mindre kända verk Villette och Professorn, båda utvecklingsromaner om unga människor som på grund av fattiga omständigheter tvingas ta anställning på belgiska internatskolor och där stöter på diverse svårigheter (i form av minst sagt fördomsfullt skildrade belgiska katoliker) innan de finner sig tillrätta i livet. Det är lätt att se varför dessa två böcker hukar i Charlotte Brontës världsberömda Jane Eyres skugga, men det är ändå lovvärt att svenskspråkiga läsare nu ges en chans att möta hela hennes författarskap på nytt. En tidigare utgåva av Jane Eyre översattes för övrigt av Gun-Britt Sundström som nu också tagit sig an den nobelprisbelönade norska författaren Sigrid Undsets medeltidstrilogi Kristin Lavransdotter (1920-1922). Kristin Lavransdotter skildrar en kvinnas liv från barndom till död på 1300-talet. Det är en rik berättelse som uppvisar en tillsynes god historisk kännedom utan att den historiska rekvisitan tillåts hamna i vägen för psykologiserade och mångfacetterade människoskildringar.
En mycket annorlunda skildring av den cirka tusen år långa period som kallas "medeltiden" har den japansk-brittiska författaren Kazuo Ishiguro skapat i den råa och fantasifulla romanen Begravd jätte som utspelar sig på 500-talet i det område som nu är England. Till skillnad från den arkeologiskt intresserade Sigrig Undset har Kazuo Ishiguro övergivit de flesta anspråken på autenticitet och leker öppet med idén om medeltiden som ett tillstånd snarare än en period. Den värld han skildrar är en värld där saga och verklighet, kristendom och folktro glider samman och där en glömskans dimma sveper över landet. Begravd jätte är en skickligt berättad, mörk och vacker saga.
2016 var ett år då många framstående personer gick ur tiden, men redan 2015 berövades vi den litterära röst som tillhörde Caterina Pascual Söderbaum. Hennes roman Den skeva platsen som gavs ut postumt 2016 är en fragmentarisk resa i krigens och våldets Europa på 1900-talet. Det är en bok som med ett storslaget och vackert språk som aldrig blir överlastat återförtrollar det vackra i världen och främmandegör det grymma så att kända fasor framträder för läsaren med ny och naken brutalitet.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
