– I svensk offentlighet är det snudd på okontroversiellt att säga att familjer kan se ut på olika sätt. Ändå finns ganska få litterära skildringar av de här specifika relationerna som uppstår i regnbågsfamiljer eller bonusfamiljer, säger Kristofer Folkhammar.

Med ”Är det barnen, baby?” har han velat berätta om när livsprojekten föräldraskap och romantisk kärlek är åtskilda från början. I detta fall när en homosexuell man och hans straighta kvinnokompis skaffar barn, precis sådär som många vänner lovar på fyllan: ”Skulle inte du och jag? Om 10 år..?”.

– Han har många likheter med mig. Jag har själv barn ihop med en vän, och jag har haft min beskärda del av krångliga kärleksrelationer. Men någonstans tänker jag att det inte är så viktigt. Det är viktigare vad berättelsen säger om att vara människa och att vilja bli vald, säger Kristofer Folkhammar.

”Tomt under regnbågen”

Förutom småbarnstillvaron och triangeldramat skildrar romanen också något som skulle kunna beskrivas som politiskt. Mannen börjar fundera på vad det inneburit att växa upp som bög i Sverige och vilka nojor han kommer att ta med sig i föräldraskapet. Kommer dottern att behöva förhålla sig till homofobiska trakasserier?

– Vi tillåter oss nästan bara bra och goda berättelser om när regnbågsfamiljer möter världen. Men det är tomt under regnbågen ibland. Att vifta med en regnbågsflagga innebär inte att man har satt sig in i en annan människas livsomständigheter, säger Kristofer Folkhammar.

På föräldrautbildningen noterar huvudpersonen hur hans och medföräldern Julias relation tydligt undviks. Som om där inte skulle finnas något att diskutera eftersom de inte legat med varandra.

Han träffar också en gammal kompis som öppet ifrågasätter sättet han har skaffat barn på.

– Men framförallt tänker jag att ”Är det barnen, baby?” skildrar hur homofobi sätter sig i en. Alla gånger man har blivit utsatt eller exkluderad för den man är kan göra en väldigt skör och misstänksam, saker som lätt kan blomma upp när man blir förälder, säger Kristofer Folkhammar.

Besegrad av kärleken

Mannen i boken kämpar också med att hålla samman sina identiteter när han blir för­älder. Å ena sidan vill han ha det promiskuösa, urbana böglivets hastighet och jakt. Samtidigt drömmer han om en trygg man att diska med, som kan ta del i dotterns liv. Och mitt i allt: Gemenskapen som kommer med barnet.

– Mannen i boken blir besegrad av kärleken till sin dotter, och det är fantastiskt. Men det är ändå inte allt. Livet är ännu större och ännu svårare och innehåller så många fler skaviga sammansättningar, säger Kristofer Folkhammar.

Han hänvisar till den feministiska teoretikern Sara Ahmed, som beskrivit hur utanförskap kan påverka ens relationer.

– Om man har varit upptagen med något slags utanförstående stora delar av sitt liv, då är det lätt att tro att det ska finnas en slutpunkt, ett hem eller lyckligt slut. Men det är ju inte sant. Livet är svårt och ofullständigt, men det är kanske okej att det är så.