”Befriande” är ett återkommande ord i den gångna veckans bokrecensioner. Men för den debuterande romanförfattaren Tone Schunnesson är detta inte någon feministisk idéroman.
– För mig handlar det inte om att hon är kvinna. Detta är efter feminismen. Jag ville skriva om en människa helt enkelt. Jag ville undersöka ett ställe i mig själv som jag var rädd för och dra det så långt jag kunde, för att se vad som skulle hända.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Manlig genre
Men det går inte att komma ifrån att utforskandet av ett destruktivt leverne länge varit förknippad med män – Jack Kerouac, Hunter S. Thomson, William S. Burroughs. Tone Schunnesson citerar Marguerite Duras: ”När en kvinna dricker är det som om ett djur drack, eller ett barn.”
Hela romanen sker i den namnlösa huvudpersonens tankar. Hon har begett sig till Bangkok, på ett sorts antites till den frihetstörstande och identitetssökande backpackerresan. Istället för att hitta sig själv befinner hon sig i ett depressivt tillstånd och minns tillbaka – barndomen i missbruksmiljö, sina förlorade kärlekar, hur hon onanerar framför webbkameran för pengar – samtidigt som hon rör sig i ett ständigt drog- och alkoholrus.
Låter hon som ett offer? På sätt och vis är hon det. Men det är ett offer som stjäl pengar så fort hon kommer åt, utnyttjar dem som älskar henne och minns hur hon som barn kastade sten på katter. Utan att ångra någonting.
– Jag var inte intresserad av att skriva fram en förklaring till den här personens beteende. Det finns inga förklaringar, det här är bara hennes sätt att leva. Och det var viktigt att ge henne den makten över sitt eget liv, säger Tone Schunnesson och fortsätter:
– Nej, jag brydde mig inte om att läsaren skulle sympatisera med henne, det är så villkorligt. Om villkoret för att man ska få leva är att andra ska sympatisera med en så är tillvaron väldigt skör.
Bokens titel är dubbeltydig. Den kan förstås syfta på reseberättelser, men också på detaljerade redogörelser inifrån ett drogrus. Formen har använts av författare som Walter Benjamin och Allen Ginsberg och i dag lever fenomenet på nätet. Tone Schunnesson har gjort delar av sin research på Flashback, bland drogberättelserna på ämnessidan ”Tripp- och rusrapporter”.
– Det är något så dubbelt med tripprapporten som form. Egentligen är den helt motsägelsefull. Man tänker kanske att människor tar droger för att förlora sig i ett rus men dessa rapporter är otroligt medvetna och noggranna. De är på något sätt den skrivande akten i koncentration. Allt skrivande är ju ett översättningsarbete från tanken och då är det alltid något som går förlorat. Och här ska man översätta en tanke som är kemiskt förändrad.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Vägrar infoga sig
Hon har flera gånger fått frågan om romanen romantiserar droger. Men nej, snarare tycker hon att det är andra som lägger stort fokus på just den delen av boken.
Kanske är drogerna den absoluta motsatsen till vår tids hälsohets och nyttighetsmani, och får symbolisera en längtan efter att bara släppa allt och ge efter. Att ”köpa fem wienerbröd och äta alla utanför affären”. Att känna ”illamående och magsyra av för mycket vin, tugga i mig vitt bröd för att kunna dricka mer”. Att ”banka ut drogerna på skrivbordet, snorta försiktigt upp i näsan, njuta av att vinkla huvudet lätt bakåt.” Att låta destruktiviteten vara en motståndshandling.
För Tripprapporter handlar också om någon som vägrar infoga sig i samhället och inte går med på kapitalismens grundläggande krav – att våra liv är uppbyggda runt pengar.
– Egentligen är det en sådan absurd sak som man hela tiden måste förhålla sig till. Och har man inga pengar är man fruktansvärt upptagen av det. Den känslan kan jag känna igen från mitt eget liv.
”Ett högt pris”
Vid sidan av skrivandet har Tone Schunnesson länge arbetat som bartender, och i sommar har hon jobbat heltid på en restaurang.
– Det tar ju så mycket tid, halva ens vakna dag eller mer. Hur ska man då hinna vara en person? För kvinnan i boken är svaret att det inte går under de omständigheterna. Det enda man kan göra är att lägga sig ner och dö för då kan ingen profitera på en längre. Men det är ju också ett högt pris.
