I slutet på förra året lanserade Sverigedemokraterna ännu en kommunikationssatning, denna gång i form av Riks. I webb-tv-format kommenterar ett gäng programledare aktuella händelser och nyheter. Ibland försöker de sig på humor och politisk satir (spoileralert: det går inte alltid bra). Att Sverigedemokraterna satsar på en alldeles egen propagandakanal är i sig inga konstigheter – historiskt har miljön varit snabba på att anpassa sig till nya tekniska möjligheter. Radikalnationalismen var tidigt ute med närradio, senare när internet slog igenom var de lika snabba på bollen med att skapa hemsidor och forum.
Riks är inte enbart ett spännande projekt sett ur perspektivet vilka som driver den, konsumenterna är minst lika intressanta. Vad får tittare för verklighetsuppfattning när de matas med Riks-propaganda varje dag? Och hur skulle det vara att konsumera Riks en hel vecka?
Det är precis det jag gjorde.
Under en av svensk politiks mest intensiva veckor – med en misstroendeförklaring och ett mord på en polis.
Söndag 27/6
Min vecka med Riks inleds starkt. Jag har knappt hunnit få i mig kaffe innan jag nås av nyheten att Stefan Löfven (S) planerar att avgå. Naturligtvis blir jag intresserad av vad Riks har att säga om saken och tunar in. Programledaren är Isabelle Eriksson, före detta elitidrottare och medlem i Medborgerlig samling. Bredvid henne sitter Christopher Jarnvall som även driver den högerpopulistiska webbtidningen NB Nyhetsbyrån.
Kanske ekar fortfarande Rebecka Fallenkvists – en annan av programledarna – glädjetjut på Twitter, men inslaget är förvånansvärt sakligt. Visserligen kan Eriksson inte hålla tillbaka glädjefnisset över blotta tanken på att Ulf Kristersson (M) skulle kunna bli nästa statsminister, men det är överkomligt.
Men än är söndagen inte över. Det blir ett snack om kriminalitet med anledning av polisen Ulf Boströms tårar i en intervju med med SVT. Programledarna konstaterar hur hemsk utveckling är och deras lösning på problemen är inte helt förvånande: utvisning.
Senare får tittarna också prov på Riks politiska satir. Fallenkvist lajvar både programledare och sportkommentator när hon ska förklara vad som pågår i svensk politik, detta illustreras genom en fotbollsplan. Tittarna får veta att Jimmie Åkesson (SD) tillhör laget som ”står för de flesta målen”. Lite oklart vad det betyder.
I ett annat klipp undrar programledaren Emmie Mikaelsson, medlem i Medborgerlig samling och bland annat känd från SVT-dokumentären om svenska trumpister, hur det kommer sig att pensionerna är så låga trots höga skatter. Mikaelsson vill se sänkta skatter för att komma till bukt med problemet. Istället för att löntagare ska behöva ”betala närmare hälften av sin lön i skatt” så vill hon se sänkta skatter så att pengarna som läggs på skatter istället kan användas till privat sparande.
Hur detta ska gå till i praktiken när sänkta skatter lär leda till exempelvis högre vårdkostnader och andra utgifter som vi idag skattar för, förklaras inte. Eller hur ett ojämlikt pensionssystem ska lösas med mer ojämlikhet, där rika är de som har råd att spara sig till en skälig pension och arbetare lär få fler kostnader på sitt bord, framgår inte heller.
Jag avslutar dagen med att konstatera att Riks är ungefär som annan högerpopulistisk propaganda. Det låter bra – men är helt obegripligt i praktiken.
Måndag 28/6
Måndagen med Riks börjar med en rättning. Riks inser att det smugit sig in ”ett litet fel” i ett av deras program, ”Rakt på sak”, med programledaren Fallenkvist. I avsnittet hade hon hävdat att fyra av fem invandrare inte går ut skolan när hon skulle ha sagt fyra av fem flyktingar.
”Heder till dej! Inte alla erkänner när det blir fel iaf inte regeringen”, skriver en Maria i kommentarsfältet och får 144 lajks.
Jag är fascinerad.
C-veteranen Staffan Danielsson är en av veckans gäster. Han bjuds in för att kommentera regeringskrisen och förklara vad han tror kommer att ske. Danielsson lämnade partiet i samband med att C inte ville stödja en alliansregering. I en debattartikel publicerad på ATL förklarade han anledningarna och konstaterade samtidigt att ”både V och SD har mörka rötter”. Lite märkligt kan en tycka att han tre år senare sitter i SD:s främsta propagandaorgan.
Denna måndag gästar polischefen Erik Nord från Göteborg. Igen. Av outgrundliga anledningar anser han kanalen vara tillräckligt oproblematisk för att han med jämna mellanrum dyker upp där.
En annan gäst under måndagen är ingen mindre än Åkesson. Han deltar via en dålig internetuppkoppling för att förklara det låsta läget. Som en sann nyhetsförmedling ställer Riks många kritiska frågor, däribland en vi alla ligger sömnlösa över: Vad bjöd egentligen talmannen Åkesson på för fika?
Tisdag 29/6
Dagen erbjuder högt och lågt. Nyhetsinslagen är visserligen opartiska i sitt tilltal, men inte sett till urval. I vanligt ordning toppar inslag om kriminalitet och invandring. Men, torftiga nyheter varvas med käcka Tiktok-videos där programledaren Destiny Amin delar med sig av den mycket kontroversiella åsikten att det ”inte är synd om brottslingar”. Det kanske bara är jag som missat den debatten.
Onsdag 30/6
Den tragiska nyheten om polisen som sköts ihjäl i Göteborg har även nått redaktionen. Riks agerar inte som övriga medier som gör anspråk på seriositet och ansvarstagande. Istället publicerar de videon från kollegornas desperata upplivningsförsök. I syfte att vinna politiska poäng på det fruktansvärda. Kommentarsfältet genomsyras av ilskna kommentarer där politiker och invandrare beskylls för mordet. Trots att ingen i skrivande stund vet vad som hänt.
Ännu en dag i SD-land.
Torsdag 1/7
Idag är det Adam Marttinen (SD), politiker från Eskilstuna och riksdagsledamot som numer sitter i justitieutskottet, som bjuds in för att tala. Han berättar om Sverigedemokraternas strategier mot gängkriminalitet, likt Moderaterna driver de frågan om anonyma vittnen. Ett förslag som kritiserats av flera aktörer för att vara rättsosäkert.
Jag noterar även att Riks fortsätter plocka billiga poänger på polismordet. I ett nyhetsinslag riktas udden mot Per Bolund (MP) som dagen efter skjutningen twittrat om klimatet. Detta är enligt Riks ett säkert bevis på att klimatministern egentligen inte bryr sig om den mördade polisen.
Fredag 2/7
Det är sommardags för gänget på Riks, i en hälsning meddelar de lyckan över att nästan ha nått
50 000 prenumeranter och att ambitionen kommer att sänkas de kommande veckorna. Men, dessförinnan är det hög tid för Riks nya program, ”Nu tar vi helg”. Gäst är Henrik Vinge, gruppledare för Sverigedemokraterna.
I kommentarsfältet hyllas programledare och gäst för sin avslappnade stil, jag kan inte hjälpa att fundera på om det är något jag missar? Jag känner sekundärskam över den stundtals konstiga och obekväma stämningen. Fallenkvist drar ett skämt, Vinge skrattar nervöst. Ibland blir det lite för lång tystnad.
Lördag 3/7
Mitt sedvanliga lördagsmys har den här helgen bytts ut mot en nästan timslång intervju med Mattias Karlsson (SD), i programmet ”Samtal med samhället”. Karlsson är i vanlig ordning vältalig och intellektuellt hederlig, det vill säga när han inte går till överdrifter eller killgissar sig fram. Exempelvis jämför han isoleringen av Sverigedemokraterna under 90-talet (ni vet tiden då SD stod på torg och använde aktivister ur Vitt ariskt motstånd som vakter) med behandlingen av oppositionella i diktaturer. Det måste väl ändå vara själva definitionen av att ta i så en spricker?
Söndag 4/7
Måndagsångesten känns lite kraftigare idag. Känner mig helt dränerad efter en vecka med Riks. Som avslutning får en ta del av det populära programmet ”Låt mig förklara” (kanske inte den mest ödmjuka titeln). Den programleds av Julian Kroon, förbundsordförande i Konservativa förbundet. Han var förövrigt den andra, jämte Riks Emmie Mikaelsson, som SVT lyckades vaska fram när de letade efter svenska trumpister.
Inbjuden talare är Richard Sörman, docent i romanska språk och numer redaktör på den borgerliga sajten Det goda samhället. På sin blogg berättar han hur han lämnade på grund av ”universitetsvärldens intellektuella trångsynthet och undermålighet”. Föreläsningen om hur konservatism är en humanism är bitvis intressant.
Även under detta klipp finns en del märkliga kommentarer. Bland annat skriver en: ”Va kul med en för första gången både intellektuell å beläst man på Riks bland alla kvinnor! Mer av den här killen framför !! :)”
Slutrapport
Så vad lärde jag mig? Veckan med Riks gav mig en inblick i konsumenternas tankevärld. Radikalnationalismen är inte på något sätt ensam om filterbubblorna, oberoende av politisk hemtvist är vi många vars flöden reproducerar vår egen verklighetsuppfattning. Men likt andra alternativmedier och -plattformar ställer Riks intressanta frågor om vad som är journalistik. Är det per definition journalistik om en använder sig av journalistiska metoder? Går det att kalla sig för en nyhetsförmedling men istället ägna sig åt opinionsbildning? Och var går egentligen gränsen mellan detta och propaganda?
Om en ska försöka förstå Riks genom journalistiska glasögon blir det svårt – under veckan jag följde dem bevittnade jag flera pressetiska övertramp i strävan efter att skapa en Sverigevänlig oas bortom den socialliberala smörjan.
Problemet är bara att den är falsk.
