Hon har troligtvis tagit hjälp av diverse substanser, men det är ändå svårt att tro att det är en 61-åring som kommer in i press-salen på filmfestivalen i Cannes. Alla som sett filmen gläder sig också över hennes generösa urringning.

Ja, hennes utseende i förhållande till åldern är faktiskt relevant. 

Demi Moore har nämligen gett precis allt – sin kropp och sin talang – till en satirisk och feministiskt splatterfilm om kvinnligt åldrande. Filmen är humor, skräck och djupaste existentiella allvar på samma gång. Det är naket, chockerande, upprörande, äckligt och alldeles underbart. Folk skrek, skrattade, gömde ansiktet i händerna och blev, vid flera tillfällen berörda. Några hatade den, de flesta älskade den – alla snackar om den, trots att det är hård konkurrens på filmfestivalen i Cannes.

”The substance” handlar om den åldrande Hollywoodskådisen Elisabeth Sparkle, spelad av Demi Moore. I filmen är hon dock bara i femtioårsåldern – vilket är förståeligt. Det vore nämligen alldeles för osannolikt att hon skulle vara så gammal som hon verkligen är. Hon har sadlat om till aerobics-tv-stjärna – en tydlig blinkning till Jane Fondas historia – men även i det avseendet anses hon vara för gammal. 

Hennes groteska, manliga chef, föredömligt spelad av Dennis Quaid, vill byta ut henne mot en yngre talang.

– Jag inser att jag förkroppsligar den värsta sortens man i den här filmen, men det är okej, jag trivs med att spela skitstövel, säger Quaid.

I filmen tipsar en ytlig bekant om ett kroppsförbättrar-program som förändrat hennes liv och Demi Moores rollfigur hoppar på. Rent konkret handlar det om en massa slangar och tuber och en kladdig ”substans” som hon ska ta – inte för att bli ung på nytt utan för att bli till igen, i en annan kropp. En ung, vacker version av sig själv, spelad av en annan skådespelare: Margaret Qualley. 

Det finns naturligtvis en hake. 

Hon kan bara vistas i varje kropp i sju dagar, den andra ligger i ett slags koma och hålls vid liv med slangar och substans. Och instruktionerna säger att hon inte får glömma att de två kropparna i själva verket är en och samma. Naturligtvis börjar bägge versionerna bryta mot reglerna och då går allting väldigt snett. Väldigt, väldigt snett. Du har förmodligen aldrig sett så mycket blod på film tidigare.

Filmen är väldigt utlämnande och naken på alla sätt. Demi Moore medger under presskonferensen att hon kände sig ”sårbar” men trygg i sammanhanget.

– Det var något befriande med det här. Det var en väldigt rå erfarenhet som krävde en djup sårbarhet och viljan att blotta mig själv känslomässigt och fysiskt, vilket definitivt knuffade mig ur min bekvämlighetszon.

Det är ett helt samhälle som driver kvinnor att hata sig själva när vi åldras, och att på ett extremt våldsamt sätt, motarbeta det

En spansk journalist frågar Moore om hennes egen erfarenhet av att bli cancellerad på grund av sin ålder. Hon har ett väldigt amerikanskt svar, och vill inte hålla med om premissen.

– Jag upplever inte att jag blivit det, jag tycker inte att folk satt press på mig utifrån och ser inte mig själv som ett offer. Allt handlar om din egen attityd, menar hon.

Regissören, den 49-åriga fransyskan Coralie Fargeat som bara gjort en långfilm tidigare: ”Revenge”, även den med feministiskt tema, menar att problemet inte ligger på individnivå.

– Det är ett helt samhälle som driver kvinnor att hata sig själva när vi åldras, och att på ett extremt våldsamt sätt, motarbeta det, begå våld mot oss själva. Vi blir våra egna tortyrmaskiner, säger hon.

Årets festival färgas av ett metoo-tema igen. Du sa i en intervju, Coralie, att det här bara är början. Hur ser framtiden, ut för filmen i den här revolutionära kontexten?

Dennis Quaid tar ordet:

– Jag känner att det var viktigt att göra, att få göra en film som har en vision. Men jag tror att den här filmen kommer att stå sig även om 20 år.

Senare svarar Coralie Fargeat :

– Metoo-rörelsen är inte tillbaka, den har aldrig tagit stopp. Ibland talas det inte lika mycket om den. Men jag tror och hoppas att det bara är den allra första början, antingen kvinnor som berättar eller konstnärer, skådespelare och filmmakare som skapar… det är små stenar i en helt ny konstruktion. Du vet, vi har levt 3 000 år med ett samhälle som byggts upp kring något annat. Jag hoppas att den här filmen ska vara en liten sten.