Till en början var yrket en chans att överleva; En man som dömts till dödstraff kunde få frågan att bli bödel. Lite senare började yrket gå i arv, en influens från kontinenten.

– Bödlarna var nästan alltid gifta och fick barn som stigmatiserades från födseln. De insåg att det fanns en marknad att monopolisera. Därför började bödelsläkterna gifta ihop sig med varandra och bilda släktnätverk, säger Annika Sandéns, historiker vid Stockholms universitet som bland annat skrivit monografin ”Bödlar. Liv, död och skam i svenskt 1600-tal”.

Eftersom det bara behövdes en bödel per län fick vissa i släkten bli så kallade rackare. De var bödeldrängar som slapp avrättningar men hade andra föraktade sysslor, som att flå hästar, tömma latriner och att gräva ner självmördare.

– Om man hade tre söner kanske en blev bödel och två rackare, säger Annika Sandén.

”Missade med yxan”

Hur bödlarna mådde av att utföra avrättningar går inte att veta, men i rättegångsprotokoll har Annika Sandén hittat ledtrådar. Exempelvis finns dokumentation om en 22-årig arvsbödel som åtalades för sin uselhet.

– Han var antagligen onykter och missade fem–sex gånger med yxan och träffade axeln istället för nacken. Dödsfången skrek och åskådarna ville stena bödeln. Det var ett spektakel.

I det rättsliga efterspelet visade det sig att bödeln förmodligen hade reumatism och var svag i sina armar.

– Mellan raderna kan man läsa att det här var en person som tyckte att det var jättejobbigt, men han var tvungen, annars skulle familjen svälta ihjäl.

Drack bödlarna alkohol för att bli avtrubbade?

– Ja, att de var fulla finns det många exempel på, att de högg snett och att det blev fel. Det kanske talar för att de drack för att stärka sig.

Vad hade bödlarna för arbetsklädsel?

– Bilden av att de hade huva för ansiktet verkar inte stämma. Bödeln verkar ha haft vilka kläder som helst. Som löneförmån fick han ta kläder från den dömde och avrättade om de anhöriga inte gjorde anspråk på det.

Hur kunde han se ut?

– Exempelvis fanns det en bödel i Stockholm som bar så snygga kläder att han ansågs ”opassande välklädd”. Då skulle bönder skulle bära vadmal och det ansågs fel att försöka se ut som adel. Men bödeln levde lite vid sidan av samhället, han gjorde som han ville.