Pernilla August är en av våra mest välmeriterade skådespelare och systrarna Alba och Asta har bägge radat upp roller de senare åren. Dessutom är deras pappa den danska regissören Bille August, men han har inget med den här serien att göra, Att tre August syns i samma ensemble räcker troligtvis för något slags rekord ändå.

– De andra två får nog svara mer på hur det var att faktiskt jobba ihop. Serien är uppdelad i två block med olika tider som utspelar sig på 70-tal och 90-tal. Vi pratade otroligt mycket om boken, verket och rollen – men när jag gjorde min del så var det med helt andra kollegor, och jag hade faktiskt inte en tanke då på att mamma skulle ta över rollen sen, säger Asta Kamma August.

Ni kom inte överens om hur rollen skulle tolkas?

– Nej, jag höll mig från att spela mamma som ung på något sätt och litade väl på våra likheter. Men karaktären går också igenom stora förändringar i livet och är en helt annan person 20 år senare.

Det har gjorts flera försök att filmatisera ”Händelser vid vatten” men Kerstin Ekman har tidigare sagt nej. Vad tror du fick henne att ändra sig?

– Det är nog manusförfattarnas förtjänst. De har gjort en otrolig bearbetning av boken. Tidigare har man nog haft ambitionen att koka ner allt till en långfilm, och det blir antagligen väldigt svårt med alla karaktärslinjer och sidospår. Mini-serie-formatet fungerade väldigt bra, med tid att fördjupa sig i karaktärerna. Den känns trogen boken med flera scener som är direkt tagna från den.

Hade du något eget förhållande till ”Händelser vid vatten” tidigare?

– Jag hade inte läst boken innan faktiskt. Jag vet inte om så många i min generation har det. Men jag älskade den nu. Den har otroliga karaktärsbeskrivningar och vissa scener sitter som fastetsade efter att man läst dem.

Du själv syntes nyligen i ”Bränn alla mina brev” och nu i den här stora seriesatsningen. Var skådespelaryrket en självklarhet för dig med tanke på din familj och bakgrund?

– Jo, men det var väl det enda jag kunde, haha. Nä, men det var nog det som låg där som en självklarhet. Att sätta mig in i historier och skapa karaktärer har jag gjort så länge jag kan minnas, så valet har känts helt naturligt. Sen har jag såklart haft vissa stunder när jag absolut inte tänkt att jag ska göra detsamma som mina föräldrar. Min mamma har aldrig varken varit pushande eller avrådande utan bara helt odömande och funnits där och stöttat och gett råd.

Vad händer framöver karriärmässigt?

– Just nu repar jag en teaterföreställning, ”Elektra”, i Köpenhamn. Och lite senare kommer en film som heter ”Hypnosen˝ av Ernst De Geer, någon gång nästa år.

Du arbetar lika mycket i både Sverige och Danmark. Det måste vara en liten ynnest som skådespelare?

– Ja, det är ett enormt privilegium att ha två hemländer faktiskt. Åtminstone jobbmässigt.