Idén till att göra film av Aniara har växt fram, bland annat efter en period som anhörig vid sidan av en sjuksäng, berättar Pella Kågerman.

– Jag är väldigt kär i min mormor som jag växte upp med och vi brukar alltid rollspela när vi umgås. Efter att vi hade varit och sett Stadsteaterns uppsättning av Aniara fick hon en stroke och då läste jag Aniara för henne på sjukhuset. När hon blev lite bättre började vi rollspela den. Vi låtsades att Sabbatsbergs sjukhus var ett rymdskepp som var lost in space och de andra strokepatienterna resenärer. Mormor var en sängliggande, kryptisk, Mima.

Så poetiskt på något vis, att lajva Aniara bland strokepatienter.

– Som anhörig är det inte så mycket du kan göra, du är på många sätt maktlös och det finns mycket av det i den här boken också. Och så handlar det om vår inneboende destruktivitet. Varför vi förstör vår jord, fast vi vet bättre.

– Vi riskerar att hamna i ett läge där vi inte kan vända utvecklingen. Att det finns risk att vi går över den där gränsen med klimatet, det är många överens om.

Så snart sitter vi alla på Aniara om vi inte gör något?

– Harry Martinsson kallade ju boken för ett Cassandrarop. Alltså ett varningsrop och det är den i dag också, även om det i vår tolkning av boken inte kommer att vara kärnvapen som förstör jorden, utan miljöförstörelsen. Just i dag står vi ju inför en brytpunkt.

– Är det inte Barack Obama som har sagt att vi är den första generationen som kommer att känna av klimatförändringarna och den sista som kan göra något åt dem? Vi står verkligen mitt i skiten, det händer just nu. Och att kolonisera Mars är kanske inte direkt lösningen, även om det så klart är spännande.

Aniara har varit föremål för mängder av analyser och tolkningar. Ofta framhålls hur väl det vetenskapliga håller sig än i dag, när Marsresor faktiskt diskuteras på allvar.

– När han skrev den, den publicerades ju nu för exakt 60 år sedan, då hade ju ingen varit på månen ens. Harry Martinsson var väldigt före sin tid. Det sägs att han skrev den i ett slags rus efter att ha sett Andromedagalaxen i sitt teleskop.

– Jag gillar att den har både makro- och mikroperspektiv. Vi förstår inte universum, men vi förstår heller inte människan. Den handlar både om det stora och det lilla.

Har du några favoritrader?

– Jag frågade mig själv men glömde svara.

Jag drömde mig ett liv men glömde vara.

Filmen, som Pella Kågerman gör tillsammans med Hugo Lilja, kommer ha premiär någon gång nästa vinter.

– Vi vill verkligen bara att alla ska läsa boken, för den är så in i helvete bra.