Jag talar om de 130 000 svenskar som saknar e-legitimation och därmed behövt ansöka om vaccinationsbeviset manuellt. Något som enligt e-hälsomyndighetens hemsida kan ta upp till sex veckor.
Att inte ha e-legitimation bemöts alltså under en tillfällig period på samma sätt som att inte vaccinera sig. Och det går att argumentera för att det är precis som det ska. Om man verkligen hade velat se ”Utvandrarna” på bio i mellandagarna hade det ju faktiskt bara varit att vaccinera sig – eller skaffa e-legitimation.
Men det finns en central skillnad mellan att bli begränsad från att smitta andra med ett dödligt virus och att bli begränsad för att en myndighet misslyckats med att tillgodose en viss service utifrån medborgares olika behov och förutsättningar.
Det finns ett antal anledningar till att välja bort e-legitimation. Det kan handla om att man inte har råd med bredband/smartphone/dator, att man inte har de rätta tekniska förutsättningarna, att man är rädd för att utsättas för bedrägerier, eller att man helt enkelt inte vill. För så långt jag vet finns det fortfarande inga krav från staten på att man som medborgare måste kunna legitimera sig online.
Enligt statistik från BankIDs egna hemsida är det framför allt den äldre befolkningen i Sverige som saknar e-legitimation. Bland gruppen 81-plussare är andelen så låg som 36,6 %. Man kan alltså gissa att de äldre även är i majoritet när det kommer till att ansöka om vaccinationsbevis manuellt. Samma grupp som redan isolerat sig mest av alla under pandemin tvingas alltså hålla sig hemma ytterligare en period på grund av att e-hälsomyndigheten inte lyckats anpassa sin service efter dem.
När jag frågar vad den långa väntetiden beror på svarar Jan Pettersson vid presstjänsten för E-hälsomyndigheten att det ”beror på att en mycket stor mängd manuella ansökningar, med blankett, har kommit in sedan vaccinationsbevis började användas som smittskyddsåtgärd 1 december – trots att det finns en digital tjänst. Vi gör vårt bästa för att snabba upp handläggningen hos oss, genom att anställa fler personer som kan hantera manuella ansökningar. Vi arbetar även med lösningar för att automatisera hanteringen”.
Det är märkligt att myndigheten inte kunde förutspå den stora mängden manuella ansökningar och i förväg planera för en mer effektiv hantering av dessa. Överskattade de hur stor andel av befolkningen som faktiskt använder sig av e-legitimation? Eller var det så att de tänkte att detta var ett tillfälle för dem som inte skaffat tjänsten att göra det? Oavsett är det ett tecken på undermåliga förberedelser och en dysfunktionell krishantering hos myndigheten.
Vi borde kunna bättre. Inte bara för att det här drabbar individer som återigen tvingas ställa in teaterföreställningar, julkonserter eller den där fotbollsmatchen man sett fram emot. Individer som lidit nog av isolering och brist på social stimulans under pandemin. Vi borde kunna bättre för att det här handlar om en större fråga om mänsklig integritet och valfrihet.
För det är inte ett val att ansluta till Freja ID om det är det som krävs för att du ska kunna studera den komvuxkurs du har sökt till. Det är inte ett smidigt alternativ att betala med Klarna om det är den enda betalningsmöjlighet som erbjuds. LinkedIn är inte ett kul sätt att följa dina kompisars karriärbanor om det är obligatoriskt för att du ska kunna söka jobbet du är intresserad av. Och e-legitimation är inte bara en snabbt och säkert sätt att legitimera dig om du som inte har det på olika sätt begränsas från att delta i samhället.
Det är på tiden att vi bestämmer oss för om dessa tjänster ska vara det de marknadsförs för att vara: smarta, frivilliga lösningar eller om de snarare ska vara det de mer och mer påminner om: obligatoriska krav för att vara en del av vår demokrati.
