BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

På andra sidan finns garanterat en som är för cannabis lite för mycket. Hen identifierar sig ofta som ”brukare” och kan ha svårt att förstå att alla inte älskar att prata om vilka strains som är bäst olika tider på dygnet. Någonstans däremellan finns ibland den som oavsett personlig inställning är mer intresserad av att informera och upplysa än av att skapa starka känsloreaktioner. Sådana självdör relativt snabbt av skam och sen är cirkusen igång.

Kanske är det därför vi diskuterar cannabis så sällan, inte för att det är så komplicerat egentligen utan för att debatten är något av det mest pinsamma vi har i samhället. Tyvärr är det samtidigt en debatt som desperat behöver legitimitet, med tanke på hur många som använder drogen i olika former. Jag har tyvärr inga siffror på det men mina empiriska undersökningar visar att verkligen jättemånga unga vuxna röker eller känner någon som röker och jättemånga tycker att det inte är någon stor grej. Antagligen på grund av att det inte är det och för att alla vet att stora vuxna gör det också.

Kalla mig för en supervuxen tant men jag är ärligt förvånad över hur vanligt det faktiskt verkar vara, var jag än satt min fot i Sverige. Därför känns det väldigt underligt att vi vägrar prata om det i normal samtalston. För att råda bot på detta ställer jag mig frågan vad eller vem som skulle kunna driva igång en debatt om det här på allvar? Vad har vi i samhället som är osannolikt pinsamt – som cannabisdebatten – men som trots detta innehar total legitimitet?

Kung Carl XVI Gustaf.

Nu vet jag att det är väldigt lätt att skämta om kungen som poster boy för diverse skämmiga saker men låt mig förklara. Jag tror det skulle vara toppen. Särskilt med tanke på konungens ljuva åtalsimmunitet. Han kan ju göra precis vad han vill utan att åka fast. Som till exempel att odla, inneha och bruka cannabis vilket är kriminaliserat trots att det är så pass normaliserat såväl i populärkulturen som i vanligheten.

Tänk er om kungen skulle ta en för laget och bli Sveriges Snoop Dogg, minus porrverksamheten (eller). Han är den enda i Sverige i dag som öppet skulle kunna odla cannabis i slottets alla rum och samla vännerna på weedprovning utan att riskera att stormas av polisen under primärdoftandet. Tids nog skulle han väl tvingas att abdikera på grund av moralister och förbudsivrare men tänk vilket arbete han skulle kunna göra för debatten fram till dess! Han skulle öppet kunna visa både de härliga och de mindre härliga sidorna med cannabis. När han i vanlig ordning beter sig lite virrigt kan en ta in någon forskare som förklarar att jojomensan, en av riskerna med drogen är att det påverkar närtidsminnet och annat. Skulle det komma fler nyheter om diverse kaffeflickor kan vi prata om hur långvarigt missbruk påverkar kroppens egna produktion av glädjeämnen så att den fnissiga örten snarare gör en deprimerad och destruktiv. I förlängningen kanske vi kan prata om varför människor älskar att bedöva sig och hur vi sköter det på bästa sätt.

Jag tänker att det skulle vara kul för kungen också. Kanske ha något Instagramkonto – ”CannabisCarl”. Eller en podcast där han pratar med folk som använder drogen av olika skäl; medicinska, rekreationella eller annat. Det om något skulle väl tvinga oss att föra ett samtal om det där som så himla många använder (och många länder legaliserat) men ingen vågar prata om. Som en liten bonus skulle vi få en samhällsnyttig funktion för monarkin, alltså att skapa relevant debatt. Då kanske det kan sluta vara pinsamt att vi fortfarande har monarkister bland oss också.