Från ett påkostat Hollywoodrama till ett hus i Vännäs, Västerbottens inland. Där bor en liten, mycket gammal man vid namn Henning som har sparsamt med hår men snälla ögon. Han försöker med alla medel få hemtjänsten att under sitt besök stanna bara lite, lite längre   ... Kanske om han berättar en historia till? Henning följer hemtjänsten ut ända på verandatrappan för att få sällskap bara någon endaste sekund till.

För Henning är så ensam. Dagarna går långsamt. Det enda som kan få tiden att gå lite, lite snabbare är att snickra. Men trappan ner till källaren, där han har sitt snickeri, är för brant för Henning.

I dokumentärserien Sveriges bästa hemtjänst på SVT1 följer vi personalen och brukarna på Vännäs hemtjänst, och Henning möter vi i avsnitt två som har tema ensamhet. ”Tema ensamhet” i ett program om hemtjänst. Kanske inte det som på pappret lockar Sveriges befolkning att bänka sig med fredagsmys-chipsen. Men det borde vi! Sveriges bästa hemtjänst är ledsam men så fin samtidigt, det är omöjligt att se ett helt avsnitt utan att tårarna börjar rinna.

Men den är inte tråkig för det. Tro mig, man bryr sig verkligen, verkligen om hur det ska gå, och Annelie, Sivert, Lennart och Britt är härliga personer jag så hjärtans gärna hellre följer än de ”sköna” familjer det finns en myriad av i all skrikreality just nu.

Serien är också ett viktigt inslag i samhällsdebatten. Yngve Bengtsson, överläkare och professor i geriatrik, berättar om de olika utmaningar som finns med en allt större och äldre befolkning i Sverige. Alla mina vänner som jobbat eller jobbar i hemtjänsten säger samma sak: det har blivit kortare och kortare tid för varje vårdtagare. Henning är inte den enda med stort behov av sällskap, men vad ska man göra när man enbart har 30 minuter, och det ska räcka till att städa och handla?

Men: ”Jag är trött på att höra alla negativa saker om hemtjänsten, det gör mig både ledsen och uppgiven. Men samtidigt vet jag att min personal är vardagshjältar och gör skillnad för så många människor”, säger Ann-Sofi Holm Danielsson, chef för hemtjänsten i Vännäs, och hennes personal är ljusglimtar. De som verkligen kämpar och bryr sig, som tar upp Hennings oerhörda ensamhet och som tråcklar och trixar med tid och resurser för att han ska få tre timmar mer av ”aktivitetstid” i veckan. Äntligen sällskap och hjälp att komma ner i källaren.

Henning har en hustru, men precis som i filmen jag nämnde i inledningen, The Notebook, är hon svårt sjuk i Alzheimers och bor på ett gruppboende. Hon pratar inte och känner inte igen sin man. Tyvärr är tiden Henning får tillbringa med henne begränsad. Men nu sitter han med henne här i alla fall. Han stryker henne över håret och säger att hon har så fint hår, ja, hela hon är så fin, det har han alltid tyckt! I dag har han äntligen kunnat ta med sig något från snickeriet där hemma. Det är en liten träslev, egentligen ett kaffemått, omsorgsfullt sandpapprad tills ytan är alldeles len. Men Hennings hustru stirrar bara ut i luften. Då lägger han skeden bredvid hennes handrygg. Kanske känner hon ändå att den finns där.

Vill du bli ”Notebooked” på riktigt? Se Sveriges bästa hemtjänst.

Skriver rättelse: I en tidigare version av texten framkom felaktigt att Vännäs ligger i Västernorrlands inland. Rätt ska vara några mil inåt landet från Umeå, i Västerbottens län och landskap. 
Vi beklagar misstaget.