Storytelling.
Bara sluta. Alla bara sluta, nu.
”Välkommen till min skog” står det på skyltar när vi kliver ut i Värmlandsskogarna under den strålande långhelgen, leende människor möter, de berättar om sin skog. Om varför det är så härligt med industriskog och varför det är så bra med kalhyggen. Något skakigt uppstår i ögonen i mötet med de leende människornas berättelser om sin fina och effektiva skog och kalhyggena som tagit allt mer plats i byn på senare år.
Ett skav mellan de genuina, små skogsägarnas personliga berättelser och kunskapen som spridit sig de senaste åren om hur många skogar inte är mer än virkesåkrar som odlas för vinstmaximering. De stora bränderna har satt fokus på hur monokulturerna och den snabbväxande skogen gjort den mycket mer sårbar för brand. Och vi har hört rapporterna om utarmningen av den biologiska mångfalden som kommer med det moderna skogsbruket.
Och där i skavet, där bor storytelling, den ändlöst omhuldade strategin för att föra ut ett budskap som handlar om att berätta den personliga, engagerande historien.
Om en liten skogsägare och hens älskade träd, till exempel, en kampanj som organisationen Mellanskog erbjuder sina medlemmar, skogsägare i Mellansverige, och naturligtvis finns det en färdig struktur för historien som ska berättas. Ett antal skyltar med budskap, samma för alla, det är bara att ploppa in sitt eget namn och sin feja, så har man sin personliga berättelse.
Det är naturligtvis ingen slump att kampanjen kommer samtidigt som medvetenheten om hur skogsbrukets moderna tappning skadat och skadar miljön och bidrar till klimatkatastrofen. Inte heller är det någon slump att svaret är….inte faktarabblande, rationella argument, stapeldiagram och grafer som visar på effektivitet kontra påverkan utan, tada: storytelling!
Vem orkar bry sig om siffror? När man kan få en story?
Nu ska inte Mellanskog behöva ta all skiten, vare sig för skogsskövlingen eller metoden att försöka skapa en ny aura runt sin verksamhet, alla gör likadant. Alla från militären till Pressbyrån. Ikea är grymma på det, andra famlar men alla försöker. Dra in kunderna – för alla är vi kunder i storytellingsamhället – i den härliga, flödande känslan i en bra berättelse.
Och vad som är utmattande, irriterande och till sist kanske till och med skadligt är hur allt detta berättande, eller ska vi säga tellande, av alla dessa stories länkar samman saker tills de bildar en lika ogenomtränglig som falsk helhet. Skapar skenvärldar av mening som alla i grund och botten egentligen vet är fullständig bullshit men som vi ändå låter oss svepas med av, sjunka in i, förföras av eftersom det är så vi människor fungerar.
Vi lever berättelser. Berättelser är alldeles nödvändiga för oss. Utan berättelser faller våra liv samman i obegripliga smådelar och allt känns poänglös.
Just därför kan vi inte sälja ut berättelserna – får vi inte sälja ut dem menar jag förstås. För kan kan vi visst, det har vi redan gjort.
På ett helt fascinerande gammelmodigt sätt så har vi satsat allt vi har på att bygga perfekta tablåer som får stå där framme i offentligheten och representera verkliga människors verkliga liv. Gammelmodigt för att det påminner om forna seklers överklasskulturer där exakt allt man gjorde var offentligt, där allt var show och uppvisning och inget förväntades vara äkta. Ett sorts levande enbart på ytan som till sist fick kärnan att ruttna och fasaderna att rämna.
Sen dess har det skett ett antal sociala revolutioner som nästan alla haft samma kärna, att återerövra ett autentiskt liv där varje människas egna, unika känslor, tankar och personlighet är viktigare än regelverket och statusmarkörernas hierarkier.
Tills vi tydligen snurrat den aspekten så många varv att vi landat i dess absoluta motsats och kanske i den mest manipulativa versionen av liv levda på utsidan av tillvaron hitintills.
Den där det mest ”autentiska” är det mest säljbara, där ”personlig”, ”genuin” och ”äkta” bara är ord på en mindmap på ett pitchmöte inför nästa kampanj.
Snälla sluta berätta stories om sånt som inte förtjänar att berättas.
Berättelserna vi lever behöver få vara komplexa och snåriga, de behöver få revideras och omtolkas och berättas igen och igen, på helt nya sätt. Låt dem stanna utanför sån skit som skogsindustrins krishantering.
Låt oss få leva utanför storytelling.
