Det är väl som med sex, det som ska vara så kul och lustfyllt kan plötsligt bli värsta ångesten. Med sex är det kanske inte så konstigt, det är ju att riskera att upplösas lite grann och tappa sitt jag. Och så är det ju det här med arvet, är det verkligen min unge, den där prinsen som ska ärva mitt kungarike. Det där med ägandet. Det ställer till det.
Maten då, det finns massor med mat, men folk är ledsna ändå. Maten har blivit asbillig och istället för nåt man längtar efter, hungrar efter, har den blivit ett slagfält. Barnen vill inte äta grönsaker, dom vill ha korv och pommfritt. Och mamman och pappan är unga, radikala och kostmedvetna. Dom köper sojakorv från Brasilien. Och havremjölk från Oatly som av en deciliter havregryn framställer en dryck som kostar lika mycket att köpa som ett och halvt kilo. Havregryn.
Vilken profit! Tror ni bönderna får mer betalt för havren?
Nu ska jag inte vara för sarkastisk, jag har också varit barnfamilj med huvudvärk över vad man stoppar i sina ungar, första ungen kom våren 1986, samtidigt som Tjernobyl smällde, och jag blev jävligt upptagen av eventuella halter av cesium i barnmaten.
Vilket ju barnmaten också fick, allting här i världen blandas och dyker upp på dom mest märkliga platser.
Det finns inga platser som är fria från skit.
Det finns ingen mat som är fri från skit.
Jag minns när minstingen skulle på en basketmatch, tränarn sa ”Vi ses på McDonald’s”, och hur jag i min rättrogenhet först tänkte säja ”Aldrig på Donken”. Men vi hade nu två barn och hade haft dom några år så jag sa inget. Så är det också, ens rättrogenhet får sina törnar.
Vi stackars konsumenter får bära en tung börda av skuld. Hur vi än väljer slinker synden med ner i matkassen. Producenterna, dom allt färre och allt större livsmedelsjättarna, tvår sina händer och låter oss välja, ihjältorterad billig gris från Danmark eller jättedyr glad ko som fått gå i skogen i Jämtland.
Eller såna kor går inte att köpa i vanliga handeln, då måste man ringa Thorsten som kommer ner till Stockholm med en frysbil en gång i månaden.
Jag har ibland åkt in till Zinkensdamm där han stannar till med frysbilen och langar ut köttlådor till Södermalms gourmeter. När jag gnäller över att det är dyrt blir Thorsten skitsne och påpekar att om han skulle räkna ut vad han tjänar på detta så hamnar han nånstans på 40 spänn i timmen.
Så jag tiger och betalar.
Det är nog så att kött och mjölk egentligen är väldigt dyrt att framställa.
Om man inte ska sno våra barns möjligheter att äta, genom livsmedelsindustrins tärande på biologisk mångfald och kolreserverna i marken.
Så jag står där med kultureliten från Södermalm och betalar ett slags avlatsbrev kanske, så vi känner oss lite bättre och skuldfriare.
Köttet är i alla fall väldigt gott.
Maten har blivit ett slagfält och en accessoar som ska visa vilka vi är. Det där har man ju hört på P1. Veganer och köttisar bråkar om vilket som är mest klimatsmart och livsmedelsjättarna garvar hela vägen till banken. Istället för att rakt av förbjuda växtgifter och konstgödsel som utarmar jordens mikroliv, djurfabriker som med penicillin och outhärdliga levnadsvillkor gör djuren till nästa stora pandemikälla, så är det vi konsumenter som ska välja mellan dyr och sjyst koshermat eller billig och transfettsstinn haram.
Jag får lust att säja till er: Var inte så jävla renläriga! Gör nåt istället. Åt vår maktlöshet. Vägra shoppa. Odla själv! Hjälp till att bevara en biologiska mångfalden genom att till exempel odla tomaten Sunviva, tomaten där ingen får göra anspråk på att äga genkoden.
För så är det ju, alla våra vanliga grönsakssorters genkoder ägs av gigantiska fröfirmor.
Fan vad ägandet ställer till med skit.
Ja, snacka inte bara. Gör nåt. Jag och mina kompisar Martin och Mary Lou åker runt i sommar och filmar folk som gör nåt. Livsmedelsproducenter som trots dåliga ekonomiska odds odlar fisk på hållbart sätt, säljer och sprider fröer av gamla lokala grönsakssorter eller låter korna gå i skogen och binda kol i jorden. Såna grejor.
Vi ska skildra folk som gör slag i saken och blir glesbygdsbor.
För det är glesbygden, och förorterna, som till syvende och sist kommer att rädda innerstäderna från svält.
