Jag blev så ställd av frågan att jag helt missade att ge henne det enda rimliga svaret:
”Nej, jag är inte gravid, men mina magmuskler har inte hunnit dra ihop sig efter min förra graviditet, som förresten avslutades med en lång och utdragen förlossning med sprucken mellangård och flera stygn som final.”
Så svarade jag inte. Men jag hoppas ändå att kvinnan gick därifrån med skam i kroppen.
Under TV4:s partiledardebatt förra veckan drog ryktesspridning i gång på sociala medier. Det tisslades om huruvida Centerpartiets partiledare Annie Lööf var gravid.
Expressens reporter Helena Gissén valde då att, som politikreportrar med hennes kontaktnät ofta gör, i diskretion vända sig till en i Lööfs stab med frågan om det låg något i ryktena.
Hon fick inget svar.
Senare tog det dock hus i helvete. Istället för att låta sin medarbetare svara på Gisséns diskreta fråga valde partiledaren att gå ut på sociala medier och kritisera journalisten.
”Jag är inte gravid. För två år sedan gick jag igenom stora operationer vilket innebär att jag tyvärr inte kan få fler barn. För några månader sedan genomgick jag ytterligare en operation. Jag är tacksam över livet och glad över de fantastiska barn vi har”, skrev Lööf på Instagram.
På måndagen hade över 5 000 personer hjärtmarkerat inlägget.
”Men alltså, du skämtar?! 2022 får du som kvinna en sådan fråga från journalister som ska vara seriösa”, löd en typisk kommentar.
Det är extremt lätt att stämma in i kritikerkören. Inte minst eftersom forskning visar att kvinnliga politiker granskas hårdare än män – och att fokus oftare ligger på deras kön och person.
Skevheten är bisarr och dessutom antidemokratisk: hur hårt vi granskar våra politiska toppar får betydelse för hur de bedöms av väljarna och i förlängningen för hur lämpliga de anses som makthavare. Skevheten leder också till att fler kvinnor hoppar av sina politiska uppdrag än män.
Svensk journalistkår har mycket att skämmas för i den här frågan.
Men betyder detta att Gisséns sms till Lööfs medarbetare var irrelevant?
Alls inte.
En makthavares privatliv är långt ifrån ointressant. I synnerhet om makthavarens uppgift är att lotsa sitt parti in i en valrörelse under ett valår.
Här gäller det att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.
Kritikerna har rätt på flera punkter:
Det är fullt möjligt att en manlig partiledare aldrig hade fått frågan, ens indirekt. Mäns föräldraskap bedöms sällan utgöra samma hinder för karriär som kvinnors i offentligheten. Ojämställdheten här är rubbad, men gör inte den diskreta frågan till Lööfs stab mer fel.
Snarare bör män granskas på på samma sätt. År 2022 är nämligen föräldraskap något som även bör påverka en yrkesarbetande man.
Alla makthavare måste granskas. Hårt. Oavsett kön. Visst tillhör frågor om graviditet den privata sfär som sällan diskuteras i den politiska journalistiken. Visst är sakpolitik långt mycket mer intressant. Men att även en graviditet skulle ha allmänintresse några månader före ett riksdagsval är en självklarhet. Oavsett om det är du eller din partner som bär barnet i din kropp. Självklart bör politiker granskas schysst och rättvist. Men att börja behandla dem som snöflingor är inte rätt väg att gå.
Kritiken mot Expressen avslöjar också en dålig kännedom om hur journalistik går till. Väldigt ofta kläcks sensationella nyheter efter just den typen av snokande som Gissén ägnade sig åt under tv-debatten. Det vet såklart även Lööf med stab.
Dessa journalistiska ”off the record”-metoder bör vi vara tacksamma för. Om svensk journalistkår alltid hade väntat snällt till partiets pr-apparat hade kallat till presskonferens hade den politiska journalistiken blivit astrist och urvattnad.
Jag tror inte jag är den enda journalisten som i samma situation och med samma kontaktnät som Gissén hade skickat iväg en en ”gravidfråga” på sms. Eller: Jag hoppas att jag inte är det.
