För alla firanden runt nationaldagen är av en unken sort som man ska akta sig för. 

Vem var det som tvingade på oss denna dumhet?

Nationalism är ingen opolitisk liten hembygds-sak. EU-valet visar vad en sörja av främlingsrädsla, nationalism och iskall ekonomisk högerpolitik kan åstadkomma. Nationalismen används för att ställa människor mot människor, grupp mot grupp, den splittrar och skadar och är själva förutsättningen för att tvinga fram de krig och den förstörelse som historien lär oss alltid blir slutpunkten för den nationalistiska retoriken. Det finns ingen snäll nationalism. Det finns bara mer eller mindre obehagliga varianter av nationalism.

Och imorrn sitter det ett antal fjantar i tv-soffan och diskuterar ”vad är svenskhet”. ”Vad är att vara svensk? Vem behöver den definitionen?

Vi vet att människor är en tänkande varelse av social gemenskap. Annars fungerar vi inte. Det är ingen skillnad på en somalier eller en japan eller en som är född i Köping. Om man skrapar bort fördomar och myter så återstår en individ med olika fantastiska intressen, möjligheter och gåvor. Att vi dessutom bär med oss skräck, osäkerhet och feghet är lika gemensamt det.

Nationalismen som idé är en falsk påhittad gemenskap som slås sönder när man inser att vi kan lära oss språk. Vi kan byta område. Vi kan byta gemenskap. 

Det beror på att vi i grunden är lika. Alla människor kommer från samma afrikanska grupp. Det är en patetisk kort tid sedan sett ur jordens synvinkel. Vi vandrade över Röda havet (det fanns inte då förstås) och spred oss över jorden. Några kilometer per generation. Det är det absolut viktigaste att lära om människan. Vi är alla av samma ras, samma art, samma ”nation”. Allt annat är ytligt och påklistrat.

Det är inte en slump att nationalismens symboler, som den illa designade Sverigedräkten faktiskt är sentida påfund för att motivera något som inte finns. Ungefär som Mao-uniformen försökte ljuga fram en likriktning och jämlikhet som inte fanns i Kina. Försöken att hitta svenska symboler, svenska särdrag är lika krystade som teorin bakom.

Så varför ska vi sitta och vifta på national-dagen. Vad är det vi ska tänka på, vilken symbol är det som ska odlas? Det finns bara en sak och där är tanken att de som bor i Sverige skulle ha något gemensamt som är annorlunda än vad andra människor har som bor i andra stater.

Det är ju inte sant. Nationalismen dyker upp när ett samhälle skapar utslagning bland fattiga arbetare. Den har ett politiskt syfte, den försvinner lägligt när banker ska räddas eller kapitalet ska få flöda fritt över jorden. Men den plockas fram när nedskärningar eller motsättningar ska skapas. Även arbetarrörelsen har fiskat i dessa bruna vatten, det har historiskt varit i folkhemspropagandan, det har funnits i invandrarmotståndet och det dyker upp regelbundet i försvaret av ”svensk konkurrenskraft” där arbetare i Sverige ställs mot arbetare i Tyskland.

Visst, så fungerar den globala konkurrensen. Men det finns ingen anledning att stödja det, än mindre att göra ”kultur” av det.

Men finns det inga positiva värden att diskutera? Nej. Allt det som nationalisten försöker kalla ”svenskt” oberoende om det är ”demokrati” eller ”samarbetet” eller ”solidaritet” finns i andra stater. Vår tro på demokrati är betydligt mindre än den tro som unga som slåss på gator mot diktatur runtom i världen bär. 

Att fira en särskild dag där vi ska hitta på vad vi är som de andra människorna inte är… nej, bättre att göra annat..

En ung vän – Veronica – frågade vad jag skulle göra. Jag går väl och fiskar.

Men du har ju ingen sjö där du bor.

Och det är ju sant.

Men man får göra som med nationaldag och andra påhitt.

Jag går och fiskar ändå.