I vuxen ålder bad en annan vän mig att lista mina brister i skriftlig form – så att hon skulle kunna använda svagheterna emot mig.

Ändå har jag aldrig haft en så giftig relation som den med Duolingo, den gröna ugglan från helvetet.

Språk-appen ömsom smeker mig med beröm, ömsom mobbar mig för att stanna kvar. Ändå lyckas jag inte slå mig fri. 

Duolingo lanserades 2012 och är idag världens mest populära app för den som vill lära sig tala och skriva på något av de 43 tillgängliga språken. I början av 2024 rapporteras den ha över 500 miljoner användare, varav ca 74 miljoner är aktiva varje månad.

Själv råkade jag bli betalande prenumerant av misstag och eftersom jag redan betalat nästan 900 kronor för ett helt år av språkinlärning ville jag inte vaska pengarna. Alltså började jag fräscha upp min skoltyska, ivrigt påhejad av appens maskot – den tecknade ugglan Duo – som varje gång jag klickade på ikonen gjorde en entusiastisk segerpiruett.

Upplägget var enkelt och liknade ett spel. Ugglan gav mig beröm, sa att jag tillhörde en viss procent av användarna som lärde mig mest. Den gav mig belönande märken när jag övade extra: Legend! Word collector! Speed racer! Varje övning gav poäng som gjorde att jag klättrade upp i appens ligor: Bronze, Silver, Gold och så vidare upp till de högsta Obsidian och Diamond.

Men trots att jag såg igenom den spelifierade pedagogiken dröjde det inte länge innan jag var fast i den demoniska ugglans klor. Ett halvår senare satt jag kraftigt vinberusad på en toalett under en fest och gjorde dagens lektion. 

Anledningen: Jag ville inte förstöra min streak – antalet dagar jag övat i rad.

Påminnelsemailen började bli allt mer passivt aggressiva. När jag inte använt appen på några dagar ändrades ugglan i ikonen till ett ledset och deprimerat grönt russin. Det såg ut som att dess själ plågades av djup besvikelse över mitt svek.

Och jag är inte ensam om att se igenom Duolingos mobbande och utpressningslika metoder.

På Instagram i våras gjorde den brittisk-zimbabwiske komikern Munya Chawawa en sketch om hur Duolingo förstört hans liv genom att framkalla det vissa kallar för ”streak trauma”. Klippets kommentarsfält fylldes snabbt av liknande vittnesmål.

En person skrev att hon övat 2 000 dagar i rad. ”Jag kan aldrig lämna. Det är en sekt”. 

En annan användare vittnade om den stridslystna konkurrensen som Duolingo uppviglar genom sina hetsiga tävlingselement. Hon kallade Diamond league, den högsta ligan, för en vild laglös plats där hon pressat sig att öva i timmar för att knipa topplatsen: ”Jag vann och ändrade mitt foto till långfingret. Jag betedde mig så småaktigt. VEM ÄR JAG?” frågade hon sig.

Dessutom verkar allt fler ifrågasätta vad de egentligen lärt sig under sina hundratals lektioner: ”Jag ska till Frankrike i sommar. Tack gode gud för att jag nu kan berätta för människor att det är en ko i deras hus”, skrev en syrligt.

Inför för sitt kommande Sverigebesök oroade sig en annan för att möta den Erik som Duolingo drillat henne i fraser som: ”Erik gråter efter fester”. ”Erik kan inte hitta sina gula byxor”. 

Och tyvärr verkar min stressiga språklektion på festtoaletten inte vara i närheten av de värsta erfarenheterna av Duolingos strypgrepp. 

I kommentarsfältet vittnar patienter om att de inte ens kunnat ligga på sjukhus utan att oroa sig för de hotande mailen från ugglan. En höggravid såg till att börja dagen med att öppna Duolingo, så att hon inte skulle förlora sin plats i ligan om förlossningen blev utdragen.

Duolingo är inte smart pedagogik, det är en mardröm av allt som terapisamhället lärt oss att hålla utkik efter

Kanske är reaktionerna överdrivna. Det är ju bara en app. Den går ju att radera? Dessutom är kunskap makt.

Nästa gång jag själv åker till Tyskland kan jag till exempel imponera med meningarna ”Tjänstemannen är en glad person” eller ”Katten har en portfölj med 200 potatisar”.

Och självklart är det bra för den som ska prata med spanjorer att kunna säga saker i stil med ”Flodhästen äter inte mitt kylskåp”.

Men till vilket pris?

Duolingo är inte smart pedagogik, det är en mardröm av allt som terapisamhället lärt oss att hålla utkik efter: kontrollerande beteende, gaslighting och manipulerande love bombing. 

Som en användare konstaterade: ”Duolingo är som om den värsta pojkvän du någonsin har skapat i en app”

Ändå kan jag inte sluta att logga in på för att lära mig nya fraser i stil med: ”Fåret har en ny dator”. 

För gud förbjude att göra den mobbande ugglan besviken och att få ännu ett mail: ”How do you spell loser in Deutsch?”.