I söndags morse inträffade en störning i mina vanligtvis odramatiska frukostrutiner. När jag läste Dagens Nyheter såg jag en helsidesannons som listade ett antal påståenden om ”invandringens kostnader”. Det krävdes ett minimum av hjärnverksamhet för att avgöra att annonsen bestod av rasistisk smörja, jag befriade spontant tidningen från sidan och rev sönder den. Det var ingen vidare start på dagen, men jag vaknade å andra sidan till ordentligt.
Det visade sig snabbt att jag inte var den enda som var förbannad över att DN tagit emot drygt 100 000 kronor för att publicera en annons som hetsade mot invandrare (Jag anser att diskussionen om innehållet har klarlagt att den ”fakta” som publicerades är vinklad, tendensiös och, ja, rasistisk. Läs t.ex. Veronica Svärds utmärkta genomgång på veronicasvard.wordpress.com). Sociala nätverk som Twitter och Facebook kokade av upprördhet och många ställde samma fråga till DN:s chefredaktör Peter Wolodarski: ”Hur kan ni publicera rasistisk propaganda?!”
Det är tydligt att krishanteringen på en redaktion inte behöver skilja sig mycket från t.ex. socialdemokraternas när drevet riktas mot den själv. Wolodarskis svar på frågan var svamlande snömos om att det tillhör DN:s ”liberala tradition att ha en liberal annonspolicy” (vilket inte förklarar varför de tidigare stoppat t.ex. fackliga annonser).
Men det blev värre.
Det har skämtats om att Dagens Nyheter lät sin kontroversiella ledarskribent Hanne Kjöller faktagranska annonsen, eftersom hon själv nyligen utsatts för hård kritik för bristande saklighet i sin senaste bok – som handlar om just vikten av att vara noggrann med källor. Och i tisdagens tidning drog hon en lans för rätten att sälja annonsplats till rasister. Bland citerade hon Nationalencyklopedin för att ”bevisa” att annonsen inte är rasistisk, samt påstod att ”’ras’ är en bärande del i begreppet rasism”.
Det här är ett anmärkningsvärt påstående. Kjöller menar att ”viktiga och starka ord urholkas” om de används slentrianmässigt. Men så är inte fallet här. Det enda som det har gått slentrian i är normaliseringen av rasismen.
Att reducera rasismen till ett ord i ett uppslagsverk är verklighetsfrånvänt och naivt i ett samhälle där både förekomsten av- och samtalet om våld och diskriminering på etniska grunder är i högsta grad påtagligt.
Det är faktiskt ganska fantastiskt att Dagens Nyheter fortfarande försvarar en publicering som enligt tidningens egen kundtjänst fått fler personer att säga upp sina prenumerationer än när den bytte format (sådant är känsliga saker, förstår ni).
Jag skulle därför vilja ge Peter Wolodarski ett råd: Ibland är det bästa sättet att rädda ansiktet att erkänna sitt misstag och säga ”förlåt, jag/vi gjorde fel”. Det skulle nog göra större nytta än att låta Hanne Kjöller relativisera rasism.
Det är faktiskt okej att säga förlåt, Peter. Många väntar på det.
