I sak håller jag förstås med mina opponenter. Norrland är ett begrepp som mest bara cementerar fördomar. Landsdelen, med sina fem län och nio landskap, utgör två tredjedelar av Sveriges yta. Mellan de båda norrlandsorterna Gävle (Gästrikland) och Karesuando (Lappland) är det ungefär samma avstånd som mellan Malmö och Paris och det är klart att det är provocerande att för tusende gången behöva förklara skillnaden mellan landskap och landsdel för en välutbildad sydsvensk som faktiskt borde veta bättre. När svenska tidningar skriver om Norrland i svepande ordalag är det inte helt olikt de amerikaner som pratar om sin ”trip to Europe”, när de i själva verket spenderat en vecka i Rom, och jag är tveksam till om någon någonsin tänkt tanken att Skåne och Dalsland (båda i Götaland) är typ samma sak.

Inte heller är norrlänningarna själva utan skuld. I jakten på turister och potentiella hemvändare använder många norrlandskommuner själva de banala norrlandsschablonerna som selling points. ”Här kan du vara dig själv!”. Man blir ju less.

Men Norrland är faktiskt också ett användbart begrepp. För hur ska vi annars kunna prata om de utmaningar som hela landsdelen faktiskt dras med? Avfolkning. Utflyttning. Exploatering. Exotifiering. Här har faktiskt alla norrlandslän liknande erfarenheter och ”norrlandsfrågan” ligger trots allt kvar som en blöt filt över landsdelen trots att det gått över 100 år sedan begreppet för första gången myntades. Är Norrland en provins, vars huvudsakliga syfte är att generera resurser till majoritetsbefolkningen i Svealand och Götaland, eller en jämlik spelare som har rätt till regional utveckling på sina egna premisser? Jag har svårt att se hur vi här uppe ska kunna diskutera de frågorna utan att göra det med en gemensam röst. På norrländska. Hur det nu låter.

Och dessutom. Begreppet Norrland, och den norrländska identiteten, må vara känsligt – men en undersökning visar ändå att ungefär 80 procent av alla tillfrågade norrlänningar faktiskt ser sig själva som just norrlänningar. Och att det inte står i motsättning till en stark lokal identitet som exempelvis härjedaling, ångermanlänning eller norrbottning.

Jag kommer med andra ord att fortsätta skriva om ”Norrland”, lite svepande sådär. Haters gonna hate.

Mvh Mattias Johansson. Norrlänning och västerbottning, född och uppvuxen i Norrbotten.

För övrigt stödjer jag lokförarnas krav och vilda strejk vid pendeltågen.