Skam för att bli en pinne i ojämställdhetsstatistiken, skam för att självmant välja bort att karriärsklättra för något så ohippt som kärleksomsorg om sina närmaste. I den fackliga paraplyorganisationen PTK:s färska undersökning visar djupintervjuer att kvinnor som jobbar deltid är irriterade att de av samhället betraktas som lite dumma.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Samma undersökning berättar också att åtta av tio kvinnor tror att några års deltidsarbete har stor eller mycket stor påverkan på pensionen, och av de kvinnor som väljer bort rätten till deltid är just pensionen det viktigaste skälet.

Undersökningar, däribland PTK:s, visar att dessa beslut delvis bygger på ett missförstånd. Att deltidsarbete under småbarnsåren skulle vara oförenligt med en dräglig pension stämmer inte. Tvärtom har några års arbetstidsförkortning marginell betydelse för vad som ryms i pensionskuvertet.

Enligt ett räkneexempel från PTK:s rapport skulle en person med en ingångslön på 26 000 som arbetat 80 procent under fem år bara få 2 procent lägre pension än en kollega som arbetat heltid. För den som hade deltidsarbetat i tio år skulle det skilja 2 procent. En av de ur jämställdhetssynpunkt få fiffigheterna med vårt pensionssystem är nämligen att det finns ett skydd för den som vill jobba mindre när barnen är små.

Kvinnors rädsla för att bruka den fantastiska rätten att gå ner i arbetstid för att närvara under sina barns första år i livet är alltså onödig. En del av skammen över att frivilligt samma sin privatekonomi och försätta sig i en position som fattigpensionär grundlös. En fackföreningsrörelse i min smak skulle därför göra sitt yttersta för att tvätta bort denna skam.

Tyvärr har detta långt ifrån alltid varit fallet. I stället ser vi försök från vissa fackförbund att förstärka det falska budskapet att arbetstidsförkortning efter föräldraledigheten är jämställdhetsfälla.

Så varför är då en genomsnittlig kvinnas pension inte ens 70 procent av en genomsnittlig mans? Varför lever fler än 150 000 kvinnor på en pension som är under EU:s fattigdomsgräns? Det avgjort största skälet är att lönerna är för dåliga. Det är alltså våra usla kvinnolöner som är den största jämställdhetsfällan när det gäller pensioner.

Att så många kvinnor i dag förvägras heltid som rättighet och tvingas till ofrivillig deltid under långa perioder är också en avgörande orsak till den ekonomiska ojämställdheten. Samt naturligtvis att många kvinnor trasas sönder av arbetsslit och därför ser deltiden som den rimligaste utvägen.

Fackförbunden borde därför genast sluta med att på Timbromanér lägga skuld på oss kvinnor för att vi väljer att ta störst ansvar för vårdnaden om barnen.

Skammen bör i stället placeras där den hör hemma: hos chefer som tvingar eller pressar kvinnor till deltidsarbete och diskriminerar oss under tiden, hos politiker som är medvetna om problemen men som fortsätter att tro att arbetslinjen löser alla världsproblemen och som struntar i att reformera pensionssystemet. Och, naturligtvis, hos ojämställda män. Gör inte oss kvinnor till jämställdhetsbovar. Det är inte vi som jobbar för lite utan män som jobbar för mycket.