Nej, årets lista över nyord är verkligen ingen munter läsning. Ett efter ett radas de upp, de där nya sammansättningarna som ringar in vad vi pratade om 2022. Och om 2020 och 2021 års listor präglades av pandemin, med ord som ”coronabubbla”, ”hobbyepidemiolog” och ”vaccinpass” är 2022 ett krigets och det politiska mörkrets år:

Förmögna och inflytelserika provokatörer, så kallade edgelords, som Elon Musk och Kanye West stjäl fokus med det ena galna utspelet efter det andra.

Valförnekande har gått från att vara en perifer företeelse till att bli USA-republikanernas grundläge, något som tack och lov inte var så framgångsrikt i höstens mellanårsval.

Torkan tömmer dricksvattenreserver och floder som behövs för odlingen – och ordet hungersten, för en sten som blir synlig under särskilt torra år – dyker upp i språket igen.

Och här hemma har el- och drivmedelspriserna fått beskyllningarna att hagla. Men är det Magda­priser eller Putinpriser vi har att göra med?

Nyordslistan blir ett kvitto på att vi är fast i en ”Måndag hela veckan” av skitår. Sedan 2016 års ”trumpifiering” har det via ­”alternativa fakta” och ”fejknyheter” (2017), ”incel” och ”whataboutism” (2018), ”anti­vaxxare” och ”hjärtslagslag” (2019) landat i de senaste årens pandemi-, krigs- och energikrisord. Men frågan är om inte 2022 tar priset. Ungefär hälften av orden är vittnen om att flera av vår tids stora kriser – för demokratin, ekonomin, klimatet och freden – har eskalerat i år.

Och i lågkonjunkturens spår lär det komma ännu fler uttryck som beskriver effekterna, som årets mat- ­respektive energi­fattigdom.

Vågar man ens hoppas på ett gott nytt år?

I alla fall lite godare än de ­senaste?