Valresultatet är inte färdigt och det är svårt och dumt att dra långtgående slutsatser om framtidens politik på valnatten. Men det är bra att vara förberedd och klar i huvudet. Sverigedemokraterna cementerar sin plats i det politiska etablissemanget med näst flest högavlönade riksdagsledamöter, samtidigt som det räcker med en enda, för partiet, klassisk politisk vilde för att högerns fuskbygge ska rämna.

Daniel Poohl, vd på Expo, sågar partierna och säger att det helt enkelt inte funkar att leka Följa John med SD-politik. Han säger också att Sverigedemokraterna nu inser att de inte behöver hålla på och anpassa sig längre. Det kommer bli mer av samma vara som det senaste halvåret, med invandrare och fattiga i det politiska siktet.

Som det ser ut nu behåller Socialdemokraterna sin starka ställning bland LO-medlemmar men Linda Palmetzhofer, ordförande för Handelsanställdas förbund, är inte nöjd. Till tidningen Arbetet säger hon att fackligt aktiva har mer att göra i att beskriva hur samhället förändras till det sämre med Sverigedemokraterna. 

Jag tror att Palmetzhofer har rätt och att fackligt aktiva kommer att tvingas ta ett steg fram i den politiska diskussionen även när det inte är valrörelse. Samma trend går att se runt om i världen. I USA, Australien och Storbritannien är det just nu fackförbunden som tar striden mot höjda levnadskostnader och mot ett klassblint etablissemang som varken kan eller vill stoppa nationalisterna.

Lite andrum går att hämta i att valrörelsen i alla fall är över. Det allra hetsigaste och mest tillspetsade flyttas från debattsidorna och tv:n till mötesrum och förhandlingar. Fokus flyttas till det lokala. Det ser ut som att makten skiftar i flera städer och regioner. En central fråga att följa är också om valdeltagande ökar, särskilt med tanke på hur lite partierna har pratat om att utöka demokratin till fler.