Motiv har inte fastställts. Polisen antyder psykisk ohälsa. Men vad vad vi vet är att mannen som greps har kopplingar till nazistiska NMR. Han har demonstrerat med dem, skrivit på deras plattformar och medverkat i deras radio. Han är alltså själv nazist, knuten till en våldsbejakande och våldsutövande rörelse som vill störta demokratin.

Jag skriver den här texten med stor sorg, men också med tilltagande frustration och vrede. Jag menar, hur är det möjligt att en NMR-person kan röra sig genom Visby beväpnad med kniv? Dessutom bara meter från den lokal där Annie Lööf skulle hålla presskonferens. 

Det finns ingen generell hotbild, sa Polisen vid sin presskonferens. Betyder det att de och Säpo plötsligt har full koll på övriga nazister? Hur många är ens i Almedalen? Vad görs för att de inte ska kunna skada fler? Eller är Säpo upptaget med att stämpla kurder som en säkerhetsrisk?

Så här ligger det till:

Nazisterna har i ett decennium spridit skräck omkring sig under Almedalen. Hetsat. Hotat.

2014 hade Dagens ETC nyss börjat som dagstidning och de kom ofta in i vårt tält för att stirra på oss med sina folkmordsögon. Om nätterna gick ingen ensam hem. För vad skulle ett dussin stålhättor inte göra om de träffade en vänsterorienterad journalist.

Några år senare, 2017, fick jag från en säker källa veta att det inte skulle vara säkert för mig i Almedalen, på grund av en publicering som Dagens ETC haft. Jag åkte aldrig dit. Men också för att jag inte längre ville legitimera den komplett galna villfarelsen att ett öppet och inkluderande samtal på något sätt kan samexistera med att nazister klapprar över kullerstenarna.

Det hade skavt i mig. Jag märkte ju hur antirasister, hbtq-personer och profilerade feminister fruktade för sina liv. Alla måltavlor. För dem blev Almedalen inte ett firande av demokrati. De såg den istället begränsas, krympas, kvävas. 

Medan vissa bara fortsatte som vanligt. Noll solidaritet. Floskler om att dialog är det vackraste vi har. Det är ett alldeles särskilt privilegium. Att kunna unna sig att bortse från nazister.

När jag skriver det här dansar en del av Almedalen för fullt i spektaklet som kallas dj-battle och betyder att lobbyister, politiker och mediefolk nätverkar, vilket betyder att de blir plakata tillsammans. 

Som om ingenting hade hänt. Som om en kvinna inte nyss blivit mördad. Som om den misstänkte inte var organiserad nazist.

Det är lika äckligt som typiskt.

Skål!?

Jag går till arkivet, till alla artiklar som Dagens ETC gjort om nazisternas framfart i Almedalen. Hur vi konfronterat rikspolischefen. Vad tyckte han om att de skrämmer så många, utgör ett direkt hot mot så många? 

– Det är en bild jag inte kan ställa mig bakom, sa han, och fortsatte: 

– Veckan visar vilket demokratiskt samhälle vi har, åsikter ställs mot varandra.

Åsikter? 

NAZISM.

– Vi har yttrandefrihet i Sverige, sa projektledaren för Almedalsveckan.

– Vi censurerar inte, sa regionjuristen. 

Censur?

NAZISM. NAZISM. NAZISM.

Och år efter år efter år har denna terrorgruppering kunnat hänga som en mörk skugga. Samhällets olika institutioner har under alldeles för lång tid inte tagit den nazistiska faran på allvar. 

Nu kan denna passivitet – ja, bagatellisering – ha kostat en kvinna livet.