En studie av Sahlgrenska akademien som presenterades tidigare i veckan bekräftade också just det – att det är personer i lågstatusyrken som drabbats hårdast av smittan. Just såna yrken som många i utsatta områden hänvisats till. Senare under pandemin visade det sig också att vitt skilda invandrargrupper, från relativt nyinvandrade somalier till finländare som i stor utsträckning kom till Sverige redan på 60-talet, är överrepresenterade i dödsstatistiken.

Det bör därför inte ha varit svårt för Region Stockholm att förstå hur viktigt det är att just de grupperna som, oavsett ålder och hälsa, hör till de hårdast drabbade också är de som verkligen behöver få vaccinet.

Regionen har inte gjort ingenting. Särskilda bussar med drop in-vaccinering har stått på torgen i några av stadens förorter, till exempel. Ändå har insatserna inte fungerat. Klantighet är en del av svaret – som kampanjen på arabiska där texten visade sig vara oläslig. Andra svar väntar vi ännu på att få. Men det är inte en olöslig gåta. I Västra Götaland stiger vaccinationsgraden i utsatta områden betydligt snabbare än i Stockholm.

Siffrorna i granskningen är inte plockade ur ett ­vakuum. Under de 15 år de borgerliga partierna styrt Region Stockholm har tillgången till vård försämrats i de utsatta områdena. Många vårdcentraler i de lokala centrumen har stängt, samtidigt som rikare områden har fått högre täthet. De privata alternativen etablerar sig hellre där. Appar som Kry fortsätter mjölka regionerna på resurser.

En mycket uppmärksammad siffra från Centrum för ­epidemiologi och samhällsmedicin (CES), nu med några år på nacken, visar att en lågutbildad person i Masmo i Huddinge i snitt kommer att leva 18 år kortare än en hög­utbildad person i ­Danderyd i andra änden av tunnelbane­linjen. Ingenting tyder på att den avgrunden är på väg att krympa – ­pandemi eller inte.