All bevisning pekar nu i samma riktning: den nödvändiga omställningen är den från en köttbaserad till en växtbaserad kost.
En artikel som nyligen publicerades i vetenskapstidskriften Science avslöjar att medan vissa sorter av kött- och mejeriproduktion är mer skadliga än andra, så är samtliga mer skadliga för den levande världen än odlingen av växtprotein. I artikeln framgår att djuruppfödningen upptar 83 procent av världens jordbruksmark, men den står bara för 18 procent av de kalorier vi äter. En växtbaserad kost minskar markanvändningen med 76 procent och halverar utsläppen av växthusgaser och andra föroreningar som orsakas av matproduktionen.
Det här beror delvis på den extrema ineffektiviteten i att mata boskap med spannmål: merparten av dess näringsmässiga värde försvinner i omvandlingen från växtprotein till animaliskt protein. Detta underbygger mitt påstående att den som vill äta mindre soja bör äta soja: 93 procent av den soja vi konsumerar – vilken driver på förstörelsen av skogar, savanner och sumpmarker – är inbäddad i kött, mejeriprodukter, ägg och fisk, och merparten av den försvinner i omvandlingen. När vi äter den direkt behövs mycket mindre av grödan för att leverera samma mängd protein.
Än mer skadligt är köttet från frigående djur. De miljömässiga konsekvenserna av att omvandla gräs till kött, påtalas i artikeln, ”är ofantliga vid alla produktionsmetoder som praktiseras i dag”. Detta beror på att det krävs så mycket mark för att producera varje gräsbetad biff eller kotlett. Trots att omkring dubbelt så mycket mark världen över används till bete som till odling av grödor levererar den bara 1,2 procent av det protein vi äter. En stor del av denna betesmark kan inte användas till att odla grödor, men den kan återförvildas. Därigenom kan vi låta de många rika ekosystem som förstörts av djuruppfödning att återhämta sig, absorbera koldioxid från atmosfären, skydda flodområden och genast stoppa den sjätte stora utrotningen. Den mark som borde avsättas till bevarandet av mänskligt liv och resten av den levande världen används för närvarande till att producera en pytteliten mängd kött.
Varje gång jag tar upp den viktiga frågan om skörd per hektar möts jag av en störtflod av smädelser och skällsord. Men jag kritiserar inte lantbrukare – jag påpekar bara att siffrorna inte går ihop. Vi kan varken föda världens växande befolkning eller skydda dess levande system genom boskapsuppfödning. Kött och mejeriprodukter är en extravagans vi inte längre har råd med.
Det finns ingen väg ut ur det här. De som hävdar att ”regenerativ” eller ”holistisk” djurhållning efterliknar naturen lurar sig själva. Den är beroende av stängsel medan vilda växtätare i naturen strövar fritt, ofta över enorma avstånd. Den utestänger eller utrotar predatorer, vilka alla levande system behöver för att fungera hälsosamt. Den tenderar att eliminera trädplantor, vilka säkerställer att den komplexa mosaik av trädvegetation som återfinns i många naturliga system – och som är nödvändig för att främja ett stort urval av vilda djur – saknas.
Djurindustrin kräver allt större angrepp på den levande världen. Se på grävlingsslakten i Storbritannien, som nu sprider sig över landet som svar på mjölkböndernas missriktade krav. Folk frågar hur jag kan rättfärdiga vargarnas återkomst med vetskapen att de skulle döda några får. Jag frågar hur de kan rättfärdiga utrotningen av vargar och en lång rad andra vilda djur för att göra plats för fåren. Det viktigaste vi kan göra för miljön är att minska mängden mark som används för jordbruk.
Om du inte kan laga bra mat – och många människor har varken kunskapen eller utrymmet att göra det – kan en växtbaserad kost vara antingen tråkig eller dyr. Vi behöver bättre och billigare vegansk färdigmat och snabba och lätta köttsubstitut. Den stora omställningen kommer att komma i samband med massproduktionen av odlat kött. Det finns tre huvudsakliga invändningar. Den första är att tanken på konstgjort kött är äcklig. Om du känner så föreslår jag att du ska titta på hur köttet i dina korvar, burgare och kycklingnuggets föds upp, slaktas och processas. Jag har arbetat på en intensiv grisfarm, så jag vet mer än de flesta hur äckligt ser ut.
Den andra invändningen är att odlat kött undergräver lokal matproduktion. De som påstår detta kanske inte är medvetna om var djurfoder kommer från. Att passera argentinsk soja genom en närbelägen gris innan den når dig, gör den inte mer lokal än om man skulle göra den till människomat direkt. Den tredje invändningen väger tyngre: odlat kött inbjuder till bolagskoncentration. Återigen, djurfoderindustrin (och i allt större utsträckning köttdjursproduktionen) har kapats av enorma konglomerat. Vi måste kämpa för att säkerställa att det odlade köttet inte går samma väg. I den här sektorn, liksom i alla andra, behöver vi starka antitrustlagar.
Detta skulle också kunna vara en chans att bryta vårt totala beroende av konstgjort kväve. Förr i tiden förenades djuruppfödning och växtodling genom användningen av gödsel. Svinn från detta system ledde till en gradvis försämring av jordens bördighet. Utvecklingen av industrigödsel räddade oss från svält, men till ett högt miljömässigt pris. I dag är kopplingen mellan boskap och grödor nästan helt bruten: grödor odlas med hjälp av industriella kemikalier medan slammet från djuren samlas, outnyttjat, i stinkande laguner. Det förstör floder och skapar döda zoner i haven. När det läggs på marken hotar det att snabba på antibiotikaresistensen.
Genom att gå över till en växtbaserad kost skulle vi kunna få en fin synergieffekt. De flesta proteingrödor – ärter och bönor – tar upp kväve från luften, gödslar sig själva och höjer kvävenivåerna i jorden, vilka efterföljande grödor, såsom spannmål och oljeväxter, kan ta upp. Övergången till växtprotein kommer sannolikt inte att stoppa det globala systemets behov av konstgödsel, men det banbrytande arbete som utförs av ekologiska veganodlare, som bara använder växtbaserad kompost och för in så lite bördighet som möjligt från andra håll, bör stödjas av forskning som regeringarna hittills har underlåtit att finansiera.
Förståeligt nog kommer köttdjursindustrin att motsätta sig allt detta, och de kommer att utnyttja de idylliska bilder och pastorala fantasier som så länge lurat oss. Men den kan inte tvinga oss att äta kött. Det är vi som ska göra omställningen. Den blir lättare för varje år som går.
Översättning: Jenny Cleveson
