Frankrikes President Emanuel Macron personifierar det EU som vi har i dag. En rik man i kostym som pratar om klimat, öppenhet och samarbete men vars politik leder till ökade klyftor och en känsla av att det alltid är eliten där uppe som bestämmer.

Alla säger att valet i maj är ett ödesval, ett slags folkomröstning om EU:s framtid. Ska EU hålla fast vid den liberala vägen med frihandel och mänskliga rättigheter eller ska den högerextrema nationalismen ta över?

Frågan är befogad. Enligt beräkningar från den europeiska tankesmedjan ECFR kan högerextrema och nationalistiska partier vinna upp till en tredjedel av platserna i parlamentet. Och ja, här finns svenska Sverigedemokraterna med vid sidan av bland andra ungerska Fidesz, polska Lag och rättvisa, italienska Lega Nord och franska Rassemblement National (tidigare Front National).

Det är ingen slump att Sverigedemokraterna just nu går ut och säger att de lägger kraven på en folkomröstning om utträde ur EU åt sidan. SD räknar med att snart vara bland vänner i stort gäng av högerextrema som kommer att satsa på att ta över EU inifrån. Ingen idé att gå ur då.

Det vore så klart en katastrof för de avgörande frågorna för EU; klimatet, migrationen och demokratin. Men om vi tror att valet bara står mellan antingen den rådande EU-liberalismen eller de högerextrema antidemokratiska så gör vi samma misstag som Emanuel Macron har gjort. Det misstag som har gjort att han nu håller på att tappa kontrollen.

Det måste finnas ett tredje val. Ett val som handlar om ett EU som värnar om demokratin och de mänskliga rättigheterna, som står för samarbete istället för inskränkt nationalism, som gör något på riktigt åt klimatet men som samtidigt minskar klyftorna och flyttar makt från den ekonomiska eliten till den arbetande människan. Ett sånt EU är det enda EU som på sikt kan bryta den högerextrema våg som vi ser nu.

Det står och väger för de gula västarna. Ska de bli en riktig progressiv rörelse eller ska protesterna sugas upp av högerextrema krafter? Le Pen har redan gjort sina försök att kroka arm med dem och även Italiens populistiska och främlingsfientliga regering.  På samma sätt står EU och väger. Kan folks missnöje med det som uppfattas som ett elitprojekt kanaliseras till en politik för klimatet mot kapitalet eller släpps fältet fritt för de högerextrema.

De svenska partierna är trötta efter den långdragna regeringsbildningen. Men med hundra dagar kvar till EU-valet är det dags att vakna. Mycket står på spel.