Uttern har återvänt

Världsutterns dag instiftades för att lyfta att många av världens utterarter lever under hot. Flera är nära utrotning och av världens 13 olika utterarter finns bara en kvar i Europa. Under andra halvan av 1900-talet drabbades den hårt av miljögifter och försvann från merparten av Sverige och Europa. Efter förbuden mot miljögifterna PCB och DDT har dock uttern återhämtat sig och finns nu i stort sett i hela Sverige, förutom på Gotland, skriver Naturhistoriska riksmuseet i ett pressmeddelande.

Uttern är en god miljöindikator. Om det finns friska uttrar i ett område kan det vara ett tecken på att miljön är bra. Men den kan också användas för att hitta förorenade områden, då den kan ha extremt höga halter av miljögifter. Förra året rapporterade Naturhistoriska riksmuseet om att spår av miljögifter och läkemedel hade funnits i samtliga 187 uttrar som analyserats. Studien visade också att det var fortsatt höga halter av PFAS i svenska uttrar, även om halterna hade stabiliserats de senaste åren.

– Generellt sett så mår uttern i Sverige bra, men det kan snabbt ändras säger Anna Roos, ekotoxikolog på Naturhistoriska riksmuseet.

– Uttern blir inte så gammal, bara några år, och därför kan en negativ förändring i dess miljö snabbt påverka uttern på populationsnivån och därför är det viktigt att fortsätta med arbetet att inventera utter, och studera dess hälsostatus och miljögiftsbelastning.

I Sverige tillhör uttern lagparagrafen Statens vilt. Det innebär att man ska rapportera till polisen om man påträffar en död utter, så att den ska kunna skickas in till myndigheterna för obduktion. Alla uttrar som skickas in till Naturhistoriska riksmuseets provtas för nutida och framtida studier av bland annat miljögifter.

– Numera får vi in omkring 230 uttrar per år. De allra flesta av dem har dött i trafiken, och en mindre andel har fastnat i fiskredskap och drunknat, säger Eva Kylberg, biolog på Naturhistoriska riksmuseet.

Några utterarter har visat på en liknande återhämtning som den europeiska, exempelvis floduttern i Nordamerika. För jätteuttern, marin utter och havsutter går det sämre. De är alla utrotningshotade enligt Internationella naturvårdsunionens rödlista. Länge trodde man att sumatrauttern helt dött ut, men sedan några tiotal år har den återfunnits i spridda områden i Sydöstra Asien. Det är den mest utrotningshotade utterarten, jämte sydlig flodutter i Chile, skriver Naturhistoriska riksmuseet.

Alla uttrar är dock mer eller mindre hotade. Dels på grund av både legal och illegal jakt i vissa områden, men också på grund av förstörda livsmiljöer, andra rovdjur och framför allt miljögifter.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det loggar du in här .