– Jag insåg att te också innehåller växtmaterial. Då kom vi på idén att man skulle kunna gräva ner tepåsarna, säger hon till Dagens ETC.

Involverade allmänheten

Några år senare har Judith Sarneel och hennes forskarkollegor i Nederländerna och Österrike utvecklat en ny tepåse-metod för att studera nedbrytningsprocesser – och fått anslag för att involvera allmänheten i projektet.

– Konceptet är att vem som helst kan gräva ner påsarna. Man gräver sedan upp dem igen efter tre månader, väger dem och skickar in vikten till oss och andra forskare, säger hon.

I marken bryts teet ner av organismer, men själva påsen hålls intakt, eftersom den består av plast. Genom att registrera viktminskningen kan forskarna därför studera nedbrytningens hastighet.

Datainsamling från 36 000 tepåsar

Kuba, Costa Rica, Grönland, Sydafrika, Australien, Italien, Indien. Sedan projektet öppnade för allmänheten år 2015 har omkring 36 000 påsar med grönt te och rooiboste grävts ner över hela världen. 

Tusentals skolelever, forskare och privatpersoner har sedan skickat in sin respektive data till Judith Sarneel och hennes kollegor.

– För skolorna är det enkelt och pedagogiskt att gräva ner tepåsar. I Sverige har ungefär 250 klasser involverats, i övriga världen är det några fler, säger Judith Sarneel.

Studiens resultat har nu presenterats i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Ecology letters. Enligt Judith Sarneel har forskarna via studien kunnat peka ut komplexa interaktioner som styr nedbrytningen av växtmaterial och funnit nya mönster i kalla regioner och jordar som används i jordbruk.

– Vi har nu ett verktyg som gör det mycket lättare att förstå hur jorden mår, och hur aktiv den är. Vi kan nu även jämföra våra nya data med referensvärdena, säger hon.