Cassandra Köbbel bor på Öckerö i Göteborgs norra skärgård, och jobbar på fastlandet. Till kontoret på Lindholmen har hon ungefär två och en halv mil. Fram tills för drygt en månad sedan brukade hon ta bilen för att komma dit. Hade hon tur och lyckades undvika köer till färjan kunde det ta ungefär 40 minuter att köra. Men minst lika ofta tog det en timme. Lika lång tid som det tar att cykla.

– Jag sitter betydligt hellre på cykeln en timma än i bilen, särskilt när bilen står stilla. Nu vet jag dessutom hur lång tid det kommer att ta, för jag påverkas inte av några köer. Det är mycket mindre stressande, säger hon.

Cassandra Köbbel hade länge funderat på om det skulle gå att cykla till jobbet. Hon tänkte att avståndet var i längsta laget. Men när hon såg att Öckerö kommun sökte testcyklister – alltså personer som kunde tänka sig att ställa bilen under ett halvår och istället få låna en cykel – tvekade hon inte att ansöka. Av 400 sökande i sju västsvenska kommuner valdes hon och 37 andra ut.

”Fungerat över förväntan”

­– Det kändes som ett jättebra tillfälle att testa om det skulle funka, och det har fungerat över förväntan. Jag har cyklat alla dagar utom tre, trots regn och blåst. Nu är jag säker på att jag kommer att fortsätta även efter att de här sex månaderna är slut, säger Cassandra.

Tanken med projektet Test­cyklisterna är att i förlängningen få fler att välja cykeln. De 38 cyklisterna ska fungera som ambassadörer och visa att det går att cykla oavsett förutsättningar.

– Kan vi visa att det går bra att välja cykeln oavsett om du är pensionär eller småbarnsför-älder så tror jag att det kan få större effekt än att bara testcyklarna har fått upp ögonen för cyklandet. Människor ska känna att det är fullt möjligt att cykelpendla istället för att ta bilen, säger Rickard Waern, projektledare för Testcyklarna på Hållbar utveckling väst.

Beroende på testcyklarnas egna behov har de tilldelats olika typer av cyklar. Någon har en trehjuling, en annan en snabb och lätt cykel och andra använder elcyklar. Som Cassandra Köbbel.

­– Det gör att det sällan blir riktigt jobbigt, även om det inte heller bara är att åka med som en del verkar tro. Jag blir varm och får bra motion, men det är inte så att jag måste duscha när jag kommer till jobbet. Då hade det känts som ett lite för stort projekt, säger hon.

Bra cykelvägar behövs

Att det känns så pass lätt att cykelpendla tror hon också beror på bra förutsättningar. Cassandra har cykelväg hela sträckan, och behöver aldrig trängas med den övriga trafiken.

– Det har så klart stor betydelse. Vägen jag cyklar är rak och platt, och ofta är jag ganska ensam på den, menar hon.

Många menar att bra cykelvägar är en förutsättning för att fler ska välja att ställa bilen. Rickard Waern håller med om det. Han tycker att det är något även de flesta stadsplanerare nu har insett.

– Sverige ligger efter till exempel Danmark när det gäller infrastruktur för cyklister, städerna är ofta byggda för bilen. Men det håller på att förändras, stadsplanerare tänker annorlunda idag. Tyvärr tar det lite tid innan det verkligen får genomslag, säger han.

Men han tror också att barriären inte bara är fysisk – utan även mental. Många tror att det är besvärligare att cykla än vad det egentligen är. Cassandra Köbbel var en av dem.

– Jag trodde det skulle vara mycket tuffare att cykla så långt. Men fördelarna väger över flera gånger om, säger hon.