Också i Berlin och flertalet tyska städer har bilarna fått maka på sig till förmån för cykelbanor och breddade cykelfält. I Storbritannien är nya säkra cykel- och gångstråk och bilfria gator en del av regeringens kampanj för viktminskning och bättre hälsa bland befolkningen inför en väntad andra våg av coronasmitta. BBC har rapporterat om en 200-procentig ökning av cykelpendlingen. Också i Sverige har antalet cyklister ökat när fler väljer bort kollektivtrafiken.

– På flera håll har pandemin inneburit att fler än tidigare cyklar eller går. Vi har nu en unik chans att försöka hålla kvar dem, säger Sonja Forward, senior forskare på Statens väg- och transportforskningsinstitut.

Då krävs det satsningar på ny cykelinfrastruktur. Erfarenheten visar att det är helt avgörande för människors val.

Nationell standard

– Det finns positiva exempel bland svenska kommuner, framför allt i Skåne och städer som Lund och Malmö, men pandemin har tydliggjort att förutsättningarna för cykling varierar kraftigt över landet, trots gemensamma nationella miljö- och hälsomål, säger Sonja Forward. Det beror i första hand på kommunernas självstyre som ger dem stor handlingsfrihet i hur lokala och regionala frågor hanteras, fortsätter hon.

– Och det kan ju vara positivt i många fall, men resurser, vilja och kompetens varierar stort mellan kommunerna, och cykelförutsättningarna ska inte vara beroende av var man bor. Det ska finnas en nationell standard, säger Sonja Forward.

I jämförelse med länder som Danmark, Belgien och Nederländerna är Sverige fortfarande outvecklat som cykelland, enligt trafikexperten Krister Spolander.

Danskarna cyklar dubbelt så mycket som oss, holländarna fem gånger så mycket mätt i antalet cykelkilometer per invånare och år.

– Det beror bland annat på en välutvecklad cykelinfrastruktur, som gör att människor kan och vill cykla som alternativ till bil och kollektivtrafik, också mellan närliggande tätorter.

I Sverige har vi mycket lite av detta, menar han. 

– Tvärtom har vi sedan sekelskiftet sträckvis byggt bort möjligheten till säker cykling genom att hundratals mil byggts om till 2+1-vägar, utan separata cykelvägar i anslutning, säger Krister Spolander.

Bil och järnväg premieras

Svenskarna väljer fortfarande hellre bilen på landet och kollektivtrafiken i stan. Så skulle det inte behöva vara. Sverige har goda förutsättningar att öka cyklingen inom och mellan tätorter, anser han.

– Då behövs en säkrare och framkomligare cykelinfrastruktur. Och för det krävs pengar. 

Men hittills går pengarna huvudsakligen till bilinfrastruktur och järnväg. 

– Cykel får en bråkdel, 1,5 procent av de 710 miljarder som staten satsar på infrastrukturen fram till 2029. Med den takten kommer det att dröja till en bra bit bortom 2050 innan vi har en cykelinfrastruktur som kan jämföras med kontinentens.

– Man skulle kunna åstadkomma det på tio-femton år, men då krävs en satsning i storleksordningen 50 miljarder, säger Krister Spolander.

”Hösten perfekt tillfälle”

Några små förändringar i coronans spår har ändå genomförts som i Göteborg och Stockholm, men Anna Lindén, som jobbar med mobilitetsfrågor på klimatkoalitionen 2030-sekretariatet, anser att kommunerna borde ta tillfället i akt och göra mer för att locka människor att cykla nu under pandemin.

– Till hösten är ett perfekt tillfälle att ge morötter till anställda som cyklar, till exempel genom förmånscykel och bättre cykelställ vid arbetsplatsen och då behöver kommunerna hänga med och fixa bättre infrastruktur, säger hon. 

Men bilismen styr fortfarande infrastruktursatsningarna i städerna. Den nya åtta-filiga motorvägsbron mellan Slussen och Gamla stan i Stockholm, den så kallade guldbron, är ett tydligt exempel på det. 

– Innerstäder blir bilfria när lokala politiker fattar mod, och det gör de när de ser att förändringen gynnar fler än den missgynnar. Pontevedra och Paris är bra exempel på lokala beslut som skapat och är på väg att skapa människovänliga stadskärnor där man begränsar bilismen och plats frigörs för gående och cyklande, säger Anna Lindén.

Sonja Forward menar att det är viktigt att få med sig medborgarna på omställningen.

– Alla måste känna att de tjänar på färre bilar och fler cyklar och fotgängare i städerna, att det handlar om livskvalitet för alla. Beslutsfattare borde bli bättre på att sälja in hela visionen, inte bara enstaka åtgärder som gågator, som då av vissa snarare kan upplevas som irriterande, säger Sonja Forward.