– Klimatstudenterna har länge framhållit problemen med universitetens omfattande flygande. Med pandemin har vi sett att det går att bibehålla kvaliteten på möten för både studenter och lärare trots reserestriktioner, säger Sandra Swartling, som studerar vid Karolinska Institutet.

Studenterna uppmanar därför universiteten att hålla fast vid en strikt resepolicy, även efter pandemin, och kräver att anställda väljer tåget vid resor kortare än 70 mil och att internationella möten och konferenser också fortsättningsvis hålls digitala.

– Men det är en laddad fråga, många forskare flyger, konstaterar Sandra Swartling.

Även om tjänsteresor med flyg är den enskilt största utsläppskällan för flertalet universitet, behöver klimatarbetet skärpas också på andra områden, anser de. Universiteten har mellan 250 och 5500 anställda medarbetare per skola. Samtidigt är det inte ovanligt att miljöledningen består av en ensam person med hållbarhetsarbete som huvuduppgift.

– Det går inte att genomföra det stora omställningsarbete som krävs på alla olika områden, som resor, energi, avfallshantering, utbildning och forskning med bara en ansvarig person, säger Sandra Swartling.

Trög omställning

På Handelshögskolan saknas helt heltidsanställda med hållbarhetsansvar.

Undantaget är KTH med nio anställda som arbetar direkt med hållbarhetsfrågor. Det har möjliggjort samarbete med Chalmers kring att ta fram Klimatramverket, ett ramverk för klimatstrategier som nu används av 37 universitet och högskolor.

– KTH:s lösning med en hel stab som har olika ansvarsområden inom hållbarhetsfrågor är det upplägg som behövs för att inte missa viktiga delar. Vi vill se något liknande på våra universitet, säger Jonas Bane som studerar vid Södertörns Högskola.

Trots klimatverk och trots att varje universitet har klimatstrategier och betonar vikten av hållbarhet utåt, går det praktiska arbetet trögt, menar de.

– Universiteten verkar angelägna att få in klimatfrågan i forskning och utbildning, det är ju deras område. Vi efterlyser ett ambitiöst klimatarbete med konkreta och tidsbundna mål även på andra områden, säger Sandra Swartling.

Hittills har responsen varit blandad.

– Vi bjuds i många fall in till dialog, men de konkreta åtgärderna räcker inte. Universiteten är byråkratiska institutioner, förändringar går långsamt. Även medarbetare som brinner för klimatfrågorna upplever ibland att de arbetar i motvind, säger Sandra Swartling.