Denna regering representerar utsläppsparadoxens upplösning: då smutsiga pengar har det största incitamentet att investera i politik kommer de att driva hela systemet. Under dessa 13 år av vanstyre har vi sett konservativa ­regeringars perversiteter mångfaldigas och intensifieras.

Förra torsdagen skulle ha varit en ”grön dag” då regeringen, som tvingas agera av ett domstolsbeslut, skulle presentera en ny, mer detaljerad plan för att uppnå nettonollutsläpp. Dagen fick dock ett nytt namn innan, och blev i stället en ”energisäkerhetsdag”.

Fokus på falska lösningar

Snarare än att tillkännage de omfattande förändringar som krävs för att rädda jordens system, kommer Rishi Sunaks regering rädda fossilbränsle­industrin från dess konkurrenter. Den kommer sannolikt inte sätta upp några nya, meningsfulla gröna mål. Istället kommer den pumpa in pengar i falska lösningar, såsom koldioxid­avskiljning och lagring, vilket inte förverkligats i någon större skala på 20 år, och aldrig kommer att göra det. Syftet med denna omtalade teknologi är att rättfärdiga utvinning av fossila bränslen, baserat på att koldioxid­utsläppen ”en dag” kan begravas. Sunak kommer också främja ”hållbart flygbränsle”, trots att det inte finns, eller kan finnas, något sådant.

Än värre är att han sannolikt kommer att tillkännage att man ger tillstånd till ett nytt, enormt oljefält: Rosebank. Dess exploatering, av det norska statliga bolaget Equinor, kommer nästan helt subventioneras av Stor­britanniens skattelättnader för ny olje- och gasexploatering. Sunak kommer utan tvekan rättfärdiga denna generositet genom att hävda att den bidrar till att säkra vår framtida energiförsörjning, men 80 procent av oljan som utvinns från detta fält kommer sannolikt exporteras.

Extrema skattelättnader

Denna skattelättnad är en enorm, men föga känd, skandal. Regeringen lämnar tillbaka 91 procent av varje pund den får in från skatten på energivinster för att finansiera olje- och gasinvesteringar. Den skapar därmed ett betydande incitament för fossilbolagen att exploatera nya källor. 

Vetenskapen är dock tydlig: Om vi ska lyckas hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader kan vi inte exploatera några nya källor. Nästan 60 procent av alla olje- och gasreserver måste lämnas kvar i marken för att vi ska ha endast 50 procents chans att förhindra uppvärmning på denna nivå. För en större chans att undvika en planetär katastrof måste i stort sett samtliga lämnas oexploaterade. De länder som bör gå i bräschen är de rikaste, som har störst kapacitet att investera i alternativ.

Marknadskrafterna upphävs

Förbluffande nog visar man inte samma generositet gentemot exploateringen av förnybara energikällor. De måste överleva de marknadskrafter som Tories påstår sig hylla, men gåtfullt nog upphäver när det gäller deras favoriserade – det vill säga smutsiga – branscher. Det finns inget motsvarande investeringsavdrag från den skatt för elproducenter som förnybara energiproducenter måste betala när priserna är höga, vilken för övrigt ligger på 45 procent, till skillnad mot skatten för olja och gas som ligger på 35 procent.

Det finns vare sig moraliska eller ekonomiska argument för denna skandalösa politik, som skyddar en döende industri mot ren teknik. De nya olje- och gasfält den betalar för kommer inte börja producera förrän när alla sådana fossila bränslen borde ha avvecklats. Detta incitament, och andra som det, har inget med energisäkerhet att göra. Precis som skandalen kring upphandlingen av personlig skyddsutrustning under covid är det bara en gåva till favoriserade intressen.

Medan regeringen skvätter pengar omkring sig som en mordbrännare med en bensindunk, har den knappt gjort något för att minska energibehovet. Dess allmänna finansiering för att förbättra energieffektiviteten i våra hem – låneprogrammet i den gröna given och bidragsprogrammet för gröna hem – förstördes av den hisnade inkompetens och nihilistiska vandalisering som blivit de konservativas kännetecken.

Europas otätaste hem

Den fortsatta frånvaron av en sammanhängande policy för isolering är nästan omöjlig att begripa. Regeringen är dock okaraktäristiskt belåten med att fortsätta bekosta hushållens elräkningar. Varför? För att dessa rabatter uppmuntrar oss att konsumera mer gas. Strunt samma att den värme de betalar för, i Västeuropas otätaste hem, flödar rakt ut genom våra tak och väggar.

Skandalöst nog kommer hus som byggs i dag behöva modifieras i efterhand för att uppnå regeringens åtaganden om nettonoll­utsläpp. Om de skulle byggas rätt, isoleras ordentligt, ha värmepumpar i stället för gaspannor, skulle den extra kostnaden uppgå till i genomsnitt 61 000 kronor. Men eftersom regeringen har tillåtit byggbranschen att spara pengar, kommer husen behöva uppgraderas till en genomsnittlig kostnad på 338 000 kronor. Samtidigt måste de som köper dem också spendera mer pengar på energi.

På andra håll i Europa blir värmepumpar standard. I Norge används de av två tredjedelar av hushållen, och gasuppvärmningen är nästan obefintlig. Till och med i Polen, som knappast är känt för sin klimatpolitik, mer än fördubblades försäljningen av värmepumpar förra året, till över 200 000. I Italien såldes 500 000 under 2022. I Storbritannien köpte vi dock bara 60 000, en tion­del av regeringens ”ambition”. Varför? För att det inte finns några incitament. Pengarna som skulle kunna ha spenderats på dem har i stället gått till olje- och gasbolagen.

Driver deras valmaskin

Det finns liknande misslyckanden, som effektivt dokumenteras i en rapport från miljöorganisationen Zero hour, på varje område: mark- och lufttransport, företagens utsläpp, markanvändning, koldioxid i haven. Regeringen har inte uppgraderat sin politik kring växthusgaser i ljuset av ny teknik, inte räknat med utsläpp från importerade varor, inte redovisat flygtrafik, sjöfart och trålning. Den har tilldelat Storbritannien mer än dubbelt så mycket som landets globala andel av växthusgaser, till och med enligt den globala koldioxidbudget som FN:s klimatpanel IPCC tagit fram, vilken är alldeles för generös mot de rika länderna.

Sådana perversiteter är inbyggda. De är inte en oavsiktlig följd av konservativ politik, utan grunden till denna regerings existens. Tories har alltid varit förtroliga med smutsiga pengar. Nu representerar de inget och ingen utom de mest destruktiva och omänskliga kommersiella intressen, vilka belönar dem rikligt för tjänsten. De är, i anmärkningsvärd utsträckning, finansierade av oljepengar. Smuts är det bränsle som driver deras valmaskin. 

Bryter mot egna lagar

Regeringens destruktiva politik kommer att bryta dess egna lagar, vilket kommer att leda till mer rättsliga problem. Precis som Donald Trump kommer den att frossa i varje fällande dom, och använda dem både för att uppvisa sin lojalitet gentemot smutsigt kapital och för att provocera fram de upprörda reaktioner den frodas på. För Sunak och hans kompisar är det här ett spel som spelas för politiska fördelar. För dem som förstår konsekvenserna är det däremot en fråga om liv och död.

Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian.

Översättning: Jenny Cleveson