En tregradig upphettning kommer få katastrofala konsekvenser på flera plan – och i allra högsta grad påverka ekonomin.

Enligt en ny, vetenskaplig artikel skriven av Harvard-forskaren Adrian Bilal och Diego Känzig från Northwestern University, kan de ekonomiska konsekvenserna liknas vid en djup, permanent ekonomisk depression – eller som de tidigare har uttryckt det: de ekonomiska förluster som orsakas av ett pågående krig.

– Även en djupare ekonomisk depression går att ta sig ur, men klimatförändringarna och dess konsekvenser är här för att stanna. De är irreversibla. Därför är denna fråga så viktig, säger Diego Känzig till Dagens ETC.

”Slående” skillnader

Forskarduons beräkningar, som ännu inte har genomgått en så kallad peer review och därmed inte blivit regelrätt granskade, visar att klimatkrisens kostnader vid tre graders upphettning kommer bli sex gånger högre än vad tidigare beräkningar har kunnat fastslå.

– En av sakerna som förvånade mig mest var just detta: den stora skillnaden mellan våra resultat och tidigare studiers, säger Diego Känzig.

Hur kommer det sig att skillnaderna är så stora?

– De flesta tidigare studier har tittat på på lokala kostnader för lokala temperaturhöjningar eller enbart på nationell nivå. Vi har tittat på globala temperaturhöjningar och andra relaterade extrema väderrelaterade fenomen, som det är lätt att missa om man bara fokuserar på Sverige till exempel. Om man istället fokuserar på globala fenomen blir skillnaden mot tidigare studier ganska slående.

50 procent fattigare

Enligt forskarna kommer vi troligen få en viss ekonomisk tillväxt även med en pågående och accelererande klimatkris. 

Våra nya beräkningar visar att kostnaderna för klimatförändringar är mycket större än de för utsläppsminskningar.

– Men i slutet av århundradet är det troligt att människor kommer vara 50 procent fattigare än vad de skulle ha varit om det inte varit för klimatförändringarna. 

Diego Känzig påpekar att klimatkrisen kommer att kosta gigantiska summor även om världen lyckas minska utsläppen kraftigt. Vid en global upphettning som begränsas till lite mer än 1,5 grader vid slutet av århundradet – ett överenskommet mål som nu verkar ha hamnat utom räckhåll – kommer de globala BNP-förlusterna fortfarande ligga på omkring 15 procent.

Vad säger du om att fossilindustrin inte sällan argumenterar för att åtgärder mot utsläppen är för dyra?

– Det är en intressant fråga som vi faktiskt arbetar med som en uppföljning. Självklart kommer det kosta att få bort det fossila ur ekonomin. Men våra nya beräkningar visar att kostnaderna för klimatförändringar är mycket större än de för utsläppsminskningar. 

Osmart att dumpa ansvaret 

I Sverige har starka politiska krafter velat lägga det ekonomiska ansvaret för klimatpolitiken på andra länder. Antingen på de största utsläppsländerna eller på de länder som drabbas hårdast av upphettningens effekter. 

Just den analysen vänder sig Diego Känzig emot. Istället menar han att det globala perspektivet bör vara centralt för klimatpolitiken. Just för att alla drabbas av klimatkrisens effekter.

– Vi har länge vetat att klimatförändringar kostar pengar, men från ett nationellt perspektiv har vi tidigare kunnat tänka att kostnaderna landar någon annanstans i världen och att man därför inte behöver bry dig om dem nationellt. Våra beräkningar visar att länderna måste bry sig – även om man bara tar sitt eget lands ekonomi med i beräkningen. 

Politik som minskar utsläppen är alltså kostnadseffektiv – även ur ett nationellt perspektiv. 

Självklart, påpekar forskarduon, drabbas de allra fattigaste särskilt hårt av klimatkrisens ekonomiska effekter, så är det alltid vid ekonomiska kriser. Men samtidigt visar deras studie något överraskande och delvis annat än tidigare studier: att hela världen kommer drabbas ”ganska homogent”.

– Rikare och kallare länder kommer också påverkas hårt. 

Skulle en mindre överhettad ekonomi kunna vara bra för klimatet på sikt?

– Jag förstår vad du menar med frågan. Ekonomisk tillväxt ger oss större utsläpp vilket leder till större klimatförändringar. Så är det tydligt. Men samtidigt är inte ett stopp för ekonomisk tillväxt en rättvis väg att gå. Speciellt för utvecklingsländer skulle det vara orättvist. Nyckellösningen är att få bort utsläppen från vår ekonomi.

Hur ser då en ekonomiprofessors hopp ut?

– Vi kan nå en lösning. Men för det behöver vi få rätt politik på plats, nationellt så väl som globalt. Så ser det tyvärr inte ut i nuläget, men vi kan nå dit. Kanske kan våra kostnadsberäkningar ge oss den politiken. 

– Det är fantastiskt om individer försöker begränsa sina utsläpp, men detta problem är verkligen globalt. Så det är regeringarna som måste agera.